Förskolläraren Siv Schäder i Örnsköldsvik rundar av sina 45 år i skolan och förskolan med att vara ledig varje måndag. Och hon får betalt för det.
Den här solskenshistorien började förra hösten när Siv Schäder nappade på ett erbjudande från Örnsköldsviks kommun. Erbjudandet innebär att den som är 62 år kan gå ner till 80 procent arbetstid, men behåller 90 procent lön och får 100 procent pensionsinsättningar fram till pensionsdagen.
— Det var en kollega som själv hade gått ner i arbetstid som tipsade mig. Hon tyckte att det var kanon.
Siv Schäder började som barnskötare på dagis och lekis — som det kallades förr — för 45 år sedan och vidareutbildade sig till förskollärare. De senaste 20 åren har hon arbetat som förskollärare i förskoleklass på Köpmanholmenskolan.
Det är en liten F—6-skola några mil söder om Örnsköldsvik i brukssamhället Köpmanholmen, mitt i världsarvet Höga kusten.
Hon har alltid tyckt om att arbeta.
— Jag trivs så bra med barn. De ger mig så mycket glädje. Även om det är jobbigt ibland, går du hem med ett leende. Alltid har det hänt något roligt.
Samtidigt tycker hon att det har blivit tuffare på senare år.
— Grupperna är större, ljudnivån högre och den sociala oron har ökat.
Därför tvekade hon inte när hon fick höra talas om möjligheten att gå ner i arbetstid.
— Jag kände att det skulle vara skönt att få lite mer återhämtning de här sista åren.
Ett aber med arbetstidsförkortningen är att tjänstenedsättningen med 20 procent inte får återbesättas.
— Jag var lite orolig över vad det skulle leda till. Men en person från fritids har tagit över mina lediga måndagar och det har fungerat bra.
En annan nackdel är att lönen minskar med 10 procent.
— Jo, men vaddå — jag är ju ledig, så det är hemskt bra ändå. Jag är tacksam att jag har fått det här.
Hur är det att vara ledig varje måndag?
— Underbart! Det kan du väl tänka dig själv? Vi har hund och barnbarn och tycker om att vara ute i skog och mark. Det är inga problem att fylla dagarna, berättar hon.
Några helger i månaden åker Siv Schäder och hennes pensionerade man till husvagnscampingen vid Solbergsbacken. Där åker de skidor, vandrar i skogen och grillar kanske. När mörkret faller över husvagnen läser de gärna en bok eller två.
— Vi kan verkligen rå om varandra. Och vi kan vara kvar i Solberg ända till måndagen.
Att kombinera förlängda helger med ett meningsfullt arbete beskriver Siv Schäder som den största — och kanske enda — personalförmån hon har åtnjutit under sina dryga fyra decennier i skolan och förskolan.
— Jag kan glädjas åt att både jobba och vara ledig.