Örnsköldsviks kommuns satsning på kortare arbetstid för äldre har två syften:
- Att äldre ska orka arbeta fram till 65 år.
- Att minska risken för uppsägningar hos yngre medarbetare.
— Om äldre arbetstagare erbjuds att gå ner i tid kan yngre medarbetare erbjudas vara kvar vid risk för övertalighet, förklarar personaldirektör Johanna Näslund.
Politikerna i Örnsköldsviks kommun beslutade redan 2007 om en handlingsplan för att motverka uppsägningar. I den ingår den så kallade 80–90–100-modellen (se faktaruta).
I planen ingår även andra erbjudanden, till exempel att den som är minst 62 år och säger upp sig kan få en avgångspremie motsvarande halva lönen fram till 65-årsdagen.
— Erbjudandena har varit mycket uppskattade av dem som har tagit dem, säger Johanna Näslund.
Under de senaste fem åren har mellan 11 och 26 anställda per år valt att gå ner i arbetstid enligt modellen.
De flesta av dessa har arbetat på bildningsförvaltningen, dit bland annat lärarna, förskollärarna och fritidspedagogerna hör.
Lärarförbundets ordförande Christina Grewell i Örnsköldsvik är i huvudsak positiv till modellen.
— De medlemmar som jag har pratat med tycker att det är toppen att kunna gå ner i arbetstid på äldre dagar.
Men facket kritiserar att erbjudandet om arbetstidsförkortning bara går till de enheter där chefen bedömer att det finns för mycket personal.
— Det är jättebra för den som blir utvald. Men det finns en viss besvikelse bland de andra, säger Christina Grewell.
— Om kommunen vill vara en attraktiv arbetsgivare och verkligen har ambitionen att göra det möjligt för lärarna att orka jobba fram till pensionen, borde alla äldre ha rätt att på samma villkor gå ner i arbetstid.
Varken Lärarförbundet eller Sveriges Kommuner och Landsting vet hur många fler kommuner förutom Örnsköldsvik som tillämpar 80–90–100-modellen.
Tillsammans med Svenska kyrkan har Lärarförbundet en överenskommelse om att den som har fyllt 62 kan minska sin arbetstid enligt 80–90–100-modellen.