Legitimationsreformen bereddes för fort och det har lett till stora problem. Det anser statsvetaren Maria Jarl, expert på skolpolitik. Nu efterlyser hon ett bättre samarbete mellan lärosäten och huvudmän.
Maria Jarl, universitetslektor i utbildningsvetenskap vid Göteborgs universitet, har tillsammans med Linda Rönnberg skrivit boken ”Skolpolitik: från riksdagshus till klassrum”, som snart kommer ut i en andra upplaga, om bland annat legitimationsreformen. Hon tycker den genomfördes för snabbt. Ett tecken på det är de många undantagen som förändrat reformens villkor över tid.
– Det är en väldigt omfattande reform som stötte på ett antal problem på vägen. De hade troligtvis gått att undvika om man haft en längre beredningstid, säger hon.
Hon tycker att Lärarnas tidnings sammanställning av fortbildningsbehovet på kommunnivå i de olika ämnena är intressant.
– Det här ger en bild av att det inte bara handlar om söktrycket till lärarutbildningarna, utan att även huvudmännen har ett ansvar för vilka de anställer, säger hon.
Någon ökad statlig styrning av lärarutbildningarna vill hon inte se.
– Politikerna måste ha förtroende för att lärosätena själva tar det ansvaret, säger hon.
Det kan handla om att förnya sig och erbjuda nya, mer attraktiva utbildningsvägar. Som ett exempel nämner Maria Jarl Göteborgs universitets satsning på en ettårig kompletterande pedagogisk utbildning med 125 procents studietakt för studenter som redan har ämneskunskaper inom matematik och naturvetenskapliga ämnen. Den har tagits emot väl och har ett högt söktryck.
För att komma till rätta med situationen behövs mer samarbete mellan framförallt lärosätena och huvudmännen, anser Maria Jarl.
– Det behövs bättre statistik, gemensamma och långsiktiga modeller för fortbildning och mer systematik, säger hon.
Lotta Holmström