Det råder oenighet om EU-migranters barn och deras eventuella rätt till skolgång. Barnrättsorganisationer hävdar att FN:s barnkonvention ger barn som vistas här rätt till utbildning. Samtidigt finns kommuner som nekar dessa barn skolgång med hänvisning till EU-rätten.
Migrationsminister Morgan Johansson sa nyligen i en SVT-intervju att EU-migranters skolgång är en fråga för barnens hemländer. Uttalandet fick kraftig kritik från barnrättsorganisationerna Unicef och Bris, som anser att FN:s barnkonvention ger alla barn som vistas i Sverige rätt till skolgång.
– Vi har barnkonventionen, och den talar sitt tydliga språk. Att exkludera barn som vistas här från sin rätt till skolgång är djupt upprörande, säger Kattis Ahlström, generalsekreterare för Bris, till TT.
Barnens rätt till utbildning är överställd andra intressen som stater kan ha, enligt Christina Heilborn, programchef på Unicef.
– Det är förvånande att migrationsministern går ut och tar ställning mot barns rättigheter, säger hon till TT.
Sverige har visserligen undertecknat FN:s barnkonvention, men den är inte svensk lag. Det gör att kritiken mer handlar om moral än om juridik.
Regeringen vill dock införliva barnkonventionen i svensk lagstiftning och en utredare tittar på vilka konsekvenser det skulle få för bland annat skollagen.
Barn som är EU-medborgare har rätt till skolgång, men rätten skiljer sig åt beroende på vad föräldern gör. Barn till personer som jobbar eller studerar här har rätt till skolgång. Barn till personer som tigger, däremot, har inte rätt till skolgång under de tre månader de har rätt att uppehålla sig i landet.
Om en kommun ändå vill erbjuda dessa barn undervisning får den det. Göteborg är ett exempel på det.
– Vi utgår helt enkelt från barnkonventionen. Alla barn har lika rätt till utbildning, säger Karin Pleijel, skolkommunalråd i Göteborg, till TT.
I Motala gör man tvärtom. Där har kommunen nekat fem barn, vars föräldrar är EU-migranter, att gå i grundskolan. Kommunen motiverade sitt beslut med att barnen inte kunde betraktas som boende i Sverige och därför saknar rätt att gå i skolan här.
Beslutet överklagades till Skolväsendets överklagandenämnd, som dock gav avslag. Kommunen gjorde inte fel, anser Överklagandenämnden, och hänvisar till EU-rätten.
Sista ordet är dock inte sagt. Skolinspektionen har initierat ett ärende och till Motala ställt frågan om kommunen har ”övervägt att pröva dessa barns rätt till utbildning utifrån p. 5 i 29 kap 2§ 2 st. skollagen”. Där står att med bosatt i landet anses även den som inte är folkbokförd här men som ”vistas här utan stöd av myndighetsbeslut eller författning” – med andra ord den som är så kallat papperslös.
En sådan prövning har avgörande betydelse. Barn till papperslösa har nämligen sedan 2013 rätt till samma utbildning som bosatta i landet.
Barn till EU-migranter som tigger har alltså enligt gällande lagstiftning ingen rätt till skolgång de tre månader då den så kallade uppehållsrätten gäller. Efter det har de rätt till utbildning – om kommunen bedömer att de är papperslösa.
Motala kommun har inte gjort den prövningen och har inga planer på att göra den. Skolinspektionen nöjer sig dock inte med det utan kräver svar från politikerna i kommunens bildningsnämnd. Står den bakom förvaltningens beslut och bedömningar? undrar myndigheten. Svar ska ha inkommit senast den 1 juni.
Rättsläget för EU-migranters barn är med andra ord oklart.
– Vi måste kunna ge råd om vilken rätt till utbildning de här barnen har. Vi har därför vänt oss till utbildningsdepartementet men har tyvärr inte fått någon ledning i den frågan, säger Sofia Kalin, jurist på Skolverket, till UR:s Skolministeriet.
Mats Thorén