Vidgad roll för vägledare

Studie- och yrkesvägledaren Ulf Ögren har fått skippa sin morgonplanering och rycka in som vikarie den första lektionen. Han tar tillfället i akt att prata om gymnasiet. Redan nu måste han börja nöta in det faktum att yrkesprogrammen inte längre ger allmän behörighet till högskolan.

— De riktar sig till dig som vill ha ett yrke som du kan börja jobba i direkt efter gymnasiet. De högskoleförberedande ska ni välja om ni tänker studera vidare, och bli till exempel lärare eller läkare.

— Fast skolan är skyldig att ordna extra kurser på yrkesprogrammen för dem som vill bli högskolebehöriga, tillägger han.

Fleeceluvorna är långt framdragna på pojkarna, som halvligger nersjunkna i bänkarna. Är de tagna av tvånget att välja eller känns framtiden bara väldigt långt borta?

— Om ni tycker att jag är en surrig gubbe och inte fattar vad jag har sagt skriver ni ett stort frågetecken på er lapp. Då vet jag att jag måste bli tydligare, säger Ulf Ögren.

Resultaten av minigallupen blir 5 H, 7 Y och 5 frågetecken.

Bergby Centralskola ligger lantligt i Hamrångebygden halvvägs till Söderhamn. Det är en drabbad bygd, pappersfabriken slog igen för några år sedan och arbetslösheten är hög.

Ulf Ögrens gallup, som han kör i alla klasser i årskurs 6—9, ger en rätt bra bild av verkligheten. I Gävle kommun som helhet väljer 65 procent av niondeklassarna ett högskoleförberedande och 35 procent ett yrkesprogram. I Bergby är förhållandet det omvända.

— Brukstraditionen, där många tills för inte så länge sedan började jobba efter nian, är stark. Kanske tror inte eleverna och deras föräldrar att de klarar av att gå på högskolan, säger Ulf Ögren.

Han ser som sin uppgift att få dem att se att även oprövade vägar kan vara möjliga. Det handlar inte bara om teori kontra praktik.

Förra året kom en mamma fram efter ett föräldramöte och tyckte att det var synd att flickorna bara hade två yrkesprogram att välja på — barn och fritid samt vård och omsorg.

— Om föräldrar, som i regel är yngre än jag, inte har kommit längre har jag en viktig uppgift att fylla, säger Ulf Ögren.

Ulf Ögren är 52 år och har en bakgrund som förskollärare, simtränare och 1—7-lärare i svenska, SO och idrott. I nio år jobbade han på en resursskola för elever med svåra psykosociala problem. Han blev studie- och yrkesvägledare för två år sedan efter att ha läst en överbryggande utbildning på distans vid Umeå universitet.

— Jag gillar att coacha tonåringar och hjälpa dem att se möjligheter. De kommer ofta med många tankar, om man hittar de rätta frågorna. Och jag behöver inte längre bedöma eleverna utan får vara goa gubben på skolan.

Han har 40 timmars arbetsvecka, semestertjänst och 28 500 kronor i månadslön. Vissa dagar är långa, som denna som varar från 7.30 till 19. Men då ser han till att kompa ut vid något annat tillfälle, när eleverna inte är i skolan.

Fönstren vid taket ger ett sparsamt ljus över röran av pärmar, papper och pennor i hans rum i källaren. Dörren är öppen när han inte har inbokade samtal eller är ute i klasser, så att elever kan dyka upp oanmält. Och det gör de.

— Vi vill vara på nåt sjukhus.

Emma Wesslén och Julia Nordgren i nian glider ner på var sin stol.

Ulf lyser upp, den könsstereotypa önskan till trots. Gävle sjukhus är en bra prao-plats som lägger upp ett ambitiöst program för eleverna. Fast när flickorna får höra att de inte kommer att få vara på samma avdelning börjar Julia tveka:

— Finns det nåt hunddagis? Vad vill du Emma?

— En del tycker att det viktigaste är att vara på samma ställe som kompisen. Men oftast blir det bättre när man är själv, kommenterar Ulf när flickorna gått.

Fick 12-åringarna i 6B själva bestämma sitter här några blivande fotbollsproffs, en fotomodell, en makeupartist, en veterinär, en lastbilschaufför, en dataspelskonstruktör, en polis …

Lektionen är den första av Ulf Ögrens tre inplanerade denna dag. Han träffar alla sexor för att göra sig känd bland eleverna.

— Ska man ha en chans att påverka måste man med tidigt i matchen, säger han.

I den nya skollagen har studie- och yrkesvägledningens uppdrag vidgats till att täcka in hela vägen från årskurs 1 i grundskolan till sista året i gymnasiet. Ulf Ögren ska nu lägga upp en strategi för hur hans rektorsområde ska få med perspektivet från ettan. Men det är fortfarande på högstadiet han lägger sitt mesta krut.

— Allra mest är jag i nian. Jag träffar klassen varannan vecka för att jobba med gym-nasievalet och jag ska ha ett vägledningssamtal med varje elev, flera stycken när det behövs.

En enkätundersökning som Lärarförbundet gjorde 2011 visar att många studie- och yrkesvägledare upplever att uppdraget förändrats på senare år. De möter fler elever, har mindre tid för enskilda samtal och har fått nya uppgifter — som marknadsförare, schemaläggare och skolvärdar. En del har undervisning i sin tjänst.

Det är rektorerna som bestämmer hur mycket tid som ska avsättas för uppgiften och vem som ska utföra den. Särskilt i grundskolan är det vanligt att flera skolor delar på en vägledare.

Lärarförbundet driver kravet på att även studie- och yrkesvägledarna ska vara behöriga och få legitimation. I dag saknar många utbildning i studie- och yrkesvägledning.

— Utan legg är vi rädda för att rektorerna kommer att placera olegitimerade lärare, som inte längre får undervisa, på vägledartjänster, säger Ann-Kristin Steen, ordförande i förbundets ämnesråd för studie- och yrkesvägledning.

På Bergby Centralskola är det Ulf Ögren som administrerar praon. Det är inte ofta han måste rycka in för frånvarande lärare men när det sker pratar han alltid om något vägledningsrelaterat.

Han delar sin tid mellan Bergby och Milboskolan, tre mil närmare stan. Båda skolorna är små — med sammanlagt 350 elever i år 6—9.

De sju syvarna i Gävles grundskolor, en i varje rektorsområde, har alla utbildning för yrket. Men två av tjänsterna har dragits ner med 30 procent och Ulf Ögren ifrågasätter om dimensioneringen verkligen ska ligga på rektorerna.

— Om det var centralt styrt skulle det bli mer likvärdigt, säger han.

— Ha ha, Uffe är nervös.

Ulf Ögren, kuratorn Marie Olsson och de två mentorerna i nian, Claes Wallberg och Andreas Hemdahl, munhuggs och skrattar i lärarrummet. Ett samtal är inbokat till klockan 17 och de väntar på eleven och hans föräldrar.

I samband med betygsättningen i våras stod det klart att en tredjedel av de elever som nu går i nian fått så få godkända betyg att de riskerar att inte bli gymnasiebehöriga.

— Vi bestämde oss för att ta tag i det och har bjudit in var och en av de aktuella familjerna till motiverande samtal var tredje vecka. Vi har också organiserat om så att tre lärare har samtliga teoretiska ämnen i klassen, säger Ulf Ögren.

När det har gått en halvtimme tvingas han och kollegerna inse att familjen inte kommer att dyka upp. Samma sak hände med två inbokade möten dagen innan.

— Vi får ringa och boka nya. För har vi startat en sådan här process är det viktigt att hänga i, säger Ulf Ögren.

»I Alice i underlandet kommer Alice vid en punkt fram till en fyrvägskorsning. Där träffar hon en kanin som hon frågar:

— Vilken väg ska jag ta?

— Vart ska du då? undrar kaninen.

— Det vet jag inte, säger Alice.

— Ja, då spelar det ingen roll vilken väg du tar.«

— Det är jag som är kaninen, kommenterar Ulf Ögren dialogen på vita duken inför det 20-tal föräldrar som bänkat sig i musiksalen.

Klockan har passerat 18 och det är arbetsdagens sista punkt — föräldramöte för niornas mammor och pappor. Ämnet är gymnasievalet och en mamma frågar:

— Om man väljer ett yrkesprogram och sedan vill komma in på högskolan — går inte det? Är det bättre att välja sam?

För femte gången denna dag får jag höra om »Y eller H?« — nu i vuxenversion.

— Om man är skoltrött är det svårt att få bra betyg och då kommer man inte in på attraktiva högskoleutbildningar i alla fall. Så jag tror att det viktigaste är att skaffa en gym-nasieutbildning. Det visar att du är uthållig och anställningsbar. Sedan kan du lära dig det som krävs på ICA Bergby eller lantmäteriet eller var du nu är, säger Ulf Ögren.

Bara några dagar efter mitt besök i Gävle meddelar utbildningsminister Jan Björklund att regeringen tänker införa en gymnasieutbildning på ett år, kanske redan nästa höst. Där ska det gå att slippa teoretiska ämnen helt och hållet.

Det verkar som om Ulf Ögren får uppdatera sin information.

Bara i Gävle finns — än så länge — över 100 alternativ med de 18 programmen och alla inriktningar. Gymnasievalet är viktigt och det är så klart bättre för både individen och samhället ju mer rätt det blir från början.

— Det finns elever som har ont i magen och det finns föräldrar som hetsar upp sig. Till dem är det viktigt att förmedla att komvux fortfarande finns om man vill komplettera längre fram. Man blir inte skjuten om man väljer fel, säger Ulf Ögren.