Barnens rätt går före religion

Det skäl som angavs var att klädsel och kosthållning gör det svårt för barnen att fungera i en vanlig skola. Rätten var orolig för att barnen skulle bli mobbade.

Enligt den nya skollagen ska utbildningen »förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.« (4§)

Vidare står det att »Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling. Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.« (5 §)

Hur ska man motivera barnen att främja de mänskliga rättigheterna och alla människors lika värde när man självmant ställer dem utanför samhället?

Det är ju i samspelet med människors olikheter som vi utvecklas och lär oss av varandra. Och hur kan man kontrollera att hemundervisning vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet?

Jag föddes i Kurdistan och kom till Sverige när jag var fem år gammal. När jag började skolan, i början av 1980-talet, kom jag hem från skolan med en lapp om kost och allergier.

Det blev en livlig diskussion mellan mina föräldrar. Min djupt troende mamma tyckte inte att jag skulle äta griskött. Hon hävdade att jag skulle få ont i magen av det.

Min pappa, som ansåg att föräldrar inte skulle tvinga barnen att leva efter religiösa regler, skrev slutligen: »Flickans mamma får ont i magen om dottern äter griskött››.

Naturligtvis är det bra att det finns alternativ till fläskkött i skolmatsalen så att föräldrar slipper få ont i magen. Men samhället får inte ge efter när kraven hotar barnens rättigheter och våra grundläggande värderingar.

Lagstiftning och myndighetsutövning måste våga hävda dessa övergripande värderingar även gentemot religiöst motiverade krav.

I Sverige gäller skolplikt för alla barn i åldern 7—16 år. Annorlunda kost och klädsel kan inte vara tillräckliga skäl till att få hemundervisning.