Diagnoser används som ett medel för att få resurser till barn med behov av särskilt stöd. Detta trots att skolor är skyldiga att ge stöd när det finns ett konstaterat behov. Det framkommer i en rapport från Skolverket.
Skolverket har låtit forskaren Lena Hammarberg undersöka hur arbetet med att skapa förutsättningar för elever med funktionsnedsättning har utvecklats under en tjugoårsperiod.
Hon konstaterar bland annat att det är uppenbart att en diagnos underlättar för föräldrar och elever att ställa krav på specialpedagogiska resurser, trots att en diagnos aldrig får vara en förutsättning för stödinsatser.
Enligt Karin Wahlström, enhetschef vid Skolverket, finns det ingen statistik över hur stor del av de elever som får särskilt stöd som har en diagnos eller inte.
– Nyckeln till korrekta bedömningar om behovet av särskilt stöd – och en bra resursfördelning – ligger i att skolan har ett systematiskt kvalitetsarbete.
Det arbetet ska fokusera på verksamhetens förmågor, förklarar hon.
– Det gäller att titta på hur man arbetat med exempelvis bedömningar av behovet av särskilt stöd och vilket resultat eller vilka svårigheter det ledde till. Har man ett systematiskt kvalitetsarbete, skapas förutsättningar att anpassa verksamheten till alla elever, säger Karin Wahlström.
Susanne Eriksson