Fritidsodlare drar vinstlott

Ett mögelangrepp har drabbat potatis­blasten och blåbärsbusken står bärlös — inte ens jordärtskockorna verkar trivas. Den blåsiga och kalla sommaren har varit en utmaning för trädgårds­odlaren.

Men ärtorna ger god skörd och när barnen på fritids­hemmet Växthuset i Mölnlycke tar ett tag med grepen visar det sig att där ligger fullt med ­potatisar i jorden.

— De ser väldigt bra ut, ­säger Benjamin Fröjmark, 10 år, och plockar upp en stor fransk delikatesspotatis.

— Den blir fin i en soppa. Kan det vara något att bjuda på när vi har skördefest? undrar fritidspedagog Margaretha Bülow.

Höstens skörd är den första. Det var för ganska precis ett år sedan som drömmen om en odlingslott gick i upp­fyllelse för fritidspedagogerna på ­Säteriskolan. En perfekt lott blev ledig alldeles i närheten av skolan, lagom stor, redan uppodlad och i kanten av området så att många barn får plats utan att riskera att ­trampa på grannens odlingar.

Under hela förra läsåret ­arbetade fritidspedagogerna på Växthuset med odlings­lotten på olika vis tillsammans med barnen i årskurs 3. Nu är det dags för barnen, som blivit fyror, att lämna över till de nya treorna. Och vad passar bättre än att göra det med en stor skördefest?

— När eleverna börjar trean hos oss kommer de från flera olika fritids. Arbetet med odlingslotten har varit ett ­jättebra sätt att få dem att lära känna varandra, så vi kommer att fortsätta låta treorna jobba med lotten, berättar fritids­pedagog Anders Ahlgren.

Förra hösten var allt nytt. Vad skulle de odla, hur mycket fick plats, vad trivs just här i Mölnlycke? För fritidspeda­gogerna var det också viktigt att förankra arbetet i läro­planen, något som visade sig vara en enkel sak.

— Det finns kopplingar till i stort sett alla ämnen. Vi har räknat, läst, skrivit, ritat och målat. Det fina är att det är på riktigt. Det är en stor vinst att barnen kan göra något och se ett resultat, säger fritids­pedagog Ingrid Eriksson.

Säteriskolan och det intillliggande bostadsområdet är byggt på åkrar och hagar som tidigare hörde till Råda säteri. För att få lära sig hur man historiskt har odlat på markerna har barnen varit på studie­besök på säteriet.

Att lära känna sitt närområde är en inte helt oväsentlig del av arbetet med lotten. ­Anders Ahlgren som har jobbat mycket med närmiljö under sina snart 30 år på skolan tycker att odling är »världens bästa närmiljöprojekt«.

— Barnen betraktar det här som sin jordplätt och det ska mycket till att förstöra något som man själv arbetat med. De lär också känna sina grannar på lotterna bredvid. Det ­knyter ihop hela bostads­området, säger han.

Lia Sandblom, Carita Leandersson och Vendela Ljungqvist håller sig i närheten av ärtplantorna. De gröna skidorna är goda — söta och krispiga. Alla tre tycker att det är kul att gå till lotten och se vad som hänt sedan sist.

— Första gången trodde jag det skulle bli skittråkigt men sedan ville jag inte gå här­ifrån, det var det bästa jag varit med om, säger Lia Sandblom.

Fritidspedagogerna bestämde sig tidigt för att ha en generös inställning till odlandet. Barnen har fått experimentera. Under vintern har de sått fröer och planterat lökar på flera olika sätt för att undersöka resultaten. Går det att driva upp tulpan utan jord? Funkar det med bara vatten?

— Det behöver inte bli perfekt, man får lov att misslyckas, säger Margaretha Bülow.

Under sommaren har föräldrar och grannar hjälpt till att vattna på lotten men det var inget krav.

— Vi sa att det fick bli som det blir. Vi ville inte att någon skulle få dåligt samvete för att vi inte skötte allt ordentligt. Det ska kännas roligt att gå till lotten. Hela processen, både det vi gör på skolan och det arbete barnen lägger ner på lotten har ett värde ändå.

Ingrid Eriksson fyller i:

— Att komma ner hit och pilla lite, rensa lite ogräs, plocka ett smultron — det är ju ett väldigt bra sätt för barnen att varva ner.