Det tidsbegränsade uppdraget gör det svårare att arbeta långsiktigt med skolutveckling. Det anser försteläraren Kerstin Jansson i Heby.
1–7-läraren Kerstin Jansson på Heby skola tillhör den första kullen förstelärare. Hösten 2013 fick hon och tre andra lärare i Heby var sitt ettårigt förordnande. Hösten därpå förlängdes uppdraget med ytterligare två år till och med vårterminen 2016.
— Vad som händer efter det vet jag inte, men jag hoppas att jag får fortsätta. Jag tycker att två i taget är för kort tid, säger Kerstin Jansson.
Under hennes första tid som förstelärare var inriktningen betyg och bedömning för att få det nya betygssystemet att sätta sig på skolan. Efter det har hennes uppdrag blivit allt mer inriktat på språkutveckling.
Den här höstterminen är Kerstin Jansson handledare i Läslyftet, en statligt finansierad fortbildning i språk-, läs- och skrivdidaktik genom kollegialt lärande.
— Jag ser karriärtjänsten som ett uppdrag att utveckla skolan. Det är en lång process och går inte att genomföra på något år. Det tar sin tid att hitta sin roll i det arbetet, säger hon.
Kerstin Jansson upplever att hon har en bra dialog med sin rektor om vad hennes uppdrag ska innefatta och hur det ska läggas upp. Hon tycker att det är mer oklart vad utbildningsförvaltningen förväntar sig av henne, och att få det ena korta förordnandet efter det andra bidrar till den otydligheten.
— Det borde finnas en mer uttalad vision och långsiktighet från förvaltningens sida. Jag tycker att hela reformen borde styras upp. Det är alltför olika mellan olika skolor och mellan olika kommuner, anser hon.
Kerstin Jansson är ändå till största del positiv till sitt uppdrag som förstelärare som hon bedriver parallellt med sin ordinarie tjänst som klasslärare.
— Det är väldigt roligt att ha fått förtroendet att ta fram kunskap och få igång viktiga samtal. Jag har alltid varit intresserad av att vara med och utveckla skolan. Jag brinner för det här jobbet, säger hon.
En baksida är att hennes arbetsbelastning har ökat sedan hon utsågs till förstelärare. Otydligheten uppifrån bidrar till det, anser Kerstin Jansson.
— Det är ingen som har sagt åt mig att jag ska arbeta mer därför att jag är förstelärare. Men när uppdraget är otydligt formulerat är det är svårt att avgränsa det och veta vilka andra arbetsuppgifter man ska ta bort.
Daniel Holmvin, Hebys barn- och utbildningschef, ger samma skäl som många andra kommunföreträdare till varför karriärtjänsterna är tidsbegränsade. Osäkerheten om karriärtjänsternas framtid är alltför stor.
— Vi inväntar nya direktiv från staten för att få reda på om det blir en fortsatt satsning eller inte. Blir det en fortsättning så är ambitionen att förlänga de förordnanden som finns i dag, säger Daniel Holmvin.
Han anser att den nuvarande regeringen inte har varit tillräcklig tydlig med att det verkligen blir en fortsättning. När han får höra om Gustav Fridolins uttalanden till Lärarnas tidning om att karriärtjänsterna blir kvar (se artikel på föregående sida) är han beredd att ändra uppfattning.
— Det innebär att vi kan ha en mer långsiktighet när det gäller tjänsterna, kanske femåriga förordnanden, säger Daniel Holmvin.