Hjärnkontorets Beppe Singer tycker att lärare ska jobba dramaturgiskt.
Hämnd. Det är Beppe Singers drivkraft. Personlig hämnd på alla år av dålig självkänsla, bristande självförtroende och obefintligt hopp om framtiden. Mörka år som började i skolan.
— Tungt, men sant, konstaterar han.
Men så lyser han upp vid tanken på ytterligare en drivkraft.
— Att få se barns ögon spärras upp av häpnad, nyfikenhet och lust. Jag vet att det låter som en klyscha men det är en syn som man verkligen kan bli beroende av.
Beppe Singer är barnens kompis efter fyra säsonger som programledare för Barnkanalens vetenskapsprogram Hjärnkontoret. Kändisskapet och inte minst utmärkelsen Årets folkbildare 2011 har gett honom tyngd i skolfrågor trots att han inte är utbildad lärare. Han brinner för att göra kunskap lättåtkomlig och vill nå ut med sin syn på pedagogik till så många som möjligt. I centrum för den pedagogiken står barnet. Alltid.
— Det är en tuff utmaning att trots bristande resurser lyckas individualisera undervisningen och ta hänsyn till varje individs intressen. Och det finns lärare som klarar det. Övriga borde inte vara lärare. Alla är faktiskt inte lämpade att vara pedagoger.
Han tar frågan på blodigaste allvar, det märks. Lutar sig fram över kafébordet, höjer rösten och talar snabbt. Efter en stund avbryter han sig och frågar om han låter arg. För det är han inte, bara engagerad.
Till saken hör att han har egen erfarenhet av en lärare som inte var lämpad. Som fick honom att känna sig dum. Som var starten på alla de där tunga åren av självförakt.
Men han har också erfarenhet av motsatsen. Av en komvuxlärare som såg honom i ögonen och fick honom att känna att någon höll honom om ryggen. Det ledde till att hans självförtroende och självkänsla sakta kom tillbaka. Till slut hade han inte bara läst in gymnasiematten, han hade även tagit en examen i kemi vid Lunds universitet och fått jobb som gymnasielärare i kemi, fysik och matematik. Efter fem år som lärare jobbade han ett år som rektor på samma skola innan han blev programledare för Hjärnkontoret.
För Beppe Singer är en bra lärare någon som har hjärtat på rätt ställe och kan vinna elevernas förtroende. En bra lärare tar inte heller sig själv på alltför stort allvar, utan har humor och är dessutom en god dramaturg.
— På Hjärnkontoret börjar vi aldrig ett program med att säga: »I dag ska vi lära oss allt om …« utan med: »Nu ska jag berätta en cool historia …« Annars stänger barnen av, säger Beppe Singer och menar att lärare borde inleda sina lektioner på samma sätt.
— Sedan bygger man upp stämningen till »the point of no return« som används inom all dramaturgi.
Översatt till klassrummet innebär det att läraren ska bygga upp lektionen så att eleverna till slut sitter som på nålar och tigger om att få veta vad som händer sedan.
— Det går att göra i alla ämnen, inte bara i kemi, säger Beppe Singer och tipsar den som saknar tillräcklig fantasi att ta hjälp av alla galna idéer som finns på nätet.