Utnyttja de yngre elevernas kunskapstörst och inför engelskundevisning från år 1, skriver engelskläraren Sofia Panagiotidou.
Allt fler lärarröster höjs för att ta engelskämnet på allvar, redan från årskurs 1. Rim och ramsor räcker inte längre, engelska måste bli ett ämne som räknas i svenska skolor.
Engelskan dras med ett besvärligt moment 22. Bristen på kunskapskrav i »Läroplan för grundskolan« från 2011 har gjort det till ett eftersatt ämne som får väldigt lite tid i timplanen. Det finns för få lärare med behörighet och kvaliteten på undervisningen blir lidande. Pengar satsas inte och läromedel väljs bort.
Det påverkar också elevernas språkliga självförtroende negativt. I en ålder när de är som mest kunskapstörstande får de bara nosa på ett ämne som först senare räknas som ett av de viktigare.
Gun Lundberg, universitetslektor med inriktning på engelska vid institutionen för språkstudier på Umeå universitet och författare till bland annat »De första årens engelska«, skriver så här: »Den viktigaste fördelen med tidig språkstart är att barn verkligen vill och vågar lära sig, något som inte blir lika självklart med stigande ålder.«
»Yngre barn har ett oproblematiskt förhållningssätt till språk och lär med alla sinnen. Resultatet blir att språket ›sätter sig i hela kroppen‹. När lärandet ges möjlighet att utgå från barnens lust, intresse och rörelsebehov grundläggs det språkliga självförtroendet för att sedan utvecklas vidare genom hela livet.«
Hur ska engelska i årskurs 1 se ut då? Ja, det räcker inte att färglägga stora glassar eller att titta på Youtube-klipp som läraren har letat fram. Eleverna måste få hugga i och jobba för att lära. De måste få vara aktiva och använda språket och de måste ha någon som tror på att de kan. Annars kan nivån på undervisningen i årskurs 4 komma som en chock för eleverna.
För att ta nästa steg och ge våra elever en bättre start på sin språkinlärning får vi inte fastna i gamla ursäkter. När det gäller engelskundervisning i årskurs 1—3 finns det många sådana. Vissa hävdar att den förstör för svenskämnet och även att det blir svårare för nyanlända att lära sig svenska.
Det stämmer inte. Studier visar att språk hjälper språk — att det ökar medvetenheten och gör eleverna till bättre språkare över lag.
Andra menar att barnen lär sig ändå, på fritiden. Vad skulle hända om vi behandlade alla skolämnen så? Ytterligare någon säger att mellanstadielärare blir irriterade om eleverna kan för mycket när de kommer från årskurs 3, eftersom det stör planeringen i årskurs 4. Det kan ju bara inte stämma!
Det finns så klart reservationer som hänger ihop med lärarnas eget självförtroende. Till dem som känner sig osäkra på sina egna engelskkunskaper eller sitt uttal säger jag bara: Ta det lugnt, ha en plan och ta hjälp av ett bra läromedel.
Har du en struktur som förvaltar varje minut av engelskpasset kan du få ut oändligt mycket av ämnet. Men framför allt får du glädjen av att arbeta med vetgiriga elever och hjälpa dem att få en bra start på sitt språkliga självförtroende.
Det är upp till dig. Kom igen, ge engelskan en rättvis chans.