Pedagogiskt dubbelspel

Vad är en stökig skolklass mot flera tusen vrålande ishockeysupportrar?

Joakim Bodén är både förste­lärare och huvuddomare och vet hur det känns att sättas i fråga.

— Sedan jag började döma hockey blir jag inte längre särskilt stressad av utmaningar i skolan, säger han.

När Vita Hästen vinner med 4—2 över Sundsvall är det läraren Joakim Bodén från Umeå som håller i pipan. Tillsammans med sina två linjemän utmanar han hemmapubliken genom att både underkänna ett av Vita Hästens mål och döma straff för Sundsvall. 2 500 personer som kommit till Himmelsta­lundshallen i Norrköping visar sitt missnöje.

— Jag är ganska lugn och trygg och har inga problem att ta beslut, säger han när vi träffas på ett konditori i centrala Stockholm några timmar före matchen. Han har suttit och jobbat med skolarbete på Arlanda och snart ska en av linjemännen hämta honom för den fortsatta färden till Östergötland.

Joakim Bodén ägnar i snitt ett par arbetsdagar i veckan åt att resa runt i landet och döma matcher i Hockeyallsvenskan. Den övriga tiden är han lärare och pedagogisk ledare på NTI-skolan i Umeå. För att få logistiken att fungera har han just nu enbart komvux­elever på distans.

— Erfarenheterna från domaryrket använder jag i lärarjobbet mest hela tiden, både medvetet och omedvetet.

Ledarskap har intresserat honom länge och fick ny näring när han tog sin lärarexamen för fem år sedan. Efter några år som både klasslärare och ämneslärare trivs han med att hjälpa sina kolleger att utveckla pedagogiken.

Hur pedagogiskt han agerar som domare beror till viss del på vilka spelare som är på isen.

— En del är väldigt angelägna att säga vad de tycker, andra är mer intresserade av hur jag bedömer situationen. Jag måste veta vem jag pratar med och hur jag ska kommunicera med var och en, precis som i skolan.

Joakim Bodén räknar med att han under en match tar minst 500 beslut. De flesta gånger finns det alternativ, regelboken är inte svart och vit. Precis som i klassrummet gäller det att vara tydlig och konsekvent.

— Har jag bestämt i minut två att man inte får slå på klubban kan jag inte låta det vara okej i minut femtiosju.

Om någon är väldigt arg på honom har han efter 6—7 års avancerade domaruppdrag insett att det just då inte är läge att argumentera.

— Det är samma sak i klassrummet eller skolkorridoren. Ibland räcker det att lyssna.

Vad är det som driver dig — vad är roligt med att vara domare?

— Utmaningen att klara av den påfrestning det innebär att kliva ut på isen inför några tusen åskådare och vara matchledaren. Känslan när man lyckas leverera kvalitet är härlig.

Vid kafébordet sitter en trygg jämtlänning och dricker juice med ett sugrör. Åren som spelare i Brunflo IK gör att han vet hur spelare tänker och kan anpassa sitt ledarskap efter det.

— Det är viktigt att skilja mellan roll och person. Hur man är som person skiner där­emot igenom och ens egenskaper förstärks. Jag är mig själv både som lärare och domare, fast lite mer.