När Ross Tensta gymnasium stänger för renovering kan det innebära ett stopp för Ross-pedagogiken, som kostat Stockholms stad tiotals miljoner. – Att det bara är 0,2 sökande per plats visar att Ross-konceptet inte varit någon framgångsfaktor, säger skolborgarrådet Olle Burell (S).
Sedan Ross-pedagogiken infördes 2003 på Tensta gymnasium i norra Stockholm har cirka 100 miljoner kronor plöjts ner i konceptet. Bara för att få använda namnet betalar Stockholms stad nästan 90000 kronor om året till Ross Institute i New York.
– Det säger sig självt att det måste ske en omprövning av Ross-konceptet nu när gymnasiedirektören bedömer att han måste stoppa intaget till skolan, säger Olle Burell (S), skolborgarråd i Stockholm.
Bakom beslutet ligger en beräkning att skolan år 2018 bara skulle ha 400 elever, en halvering jämfört med för ett par år sedan. Söktrycket till Ross Tensta gymnasium har under de senaste två åren minskat från 0,6 till 0,2 sökande per plats. Antalet elever på skolan har under samma period minskat från 800 till 600.
– Ekonomin blir ohållbar och det är helt klart att något behöver göras, säger Olle Burell.
I ett första steg stoppar staden inför höstterminen all intagning till de fem nationella programmen. Endast språkintroduktionen får nya elever.
Att intagningen stoppas beror också på att Stockholms stads skolfastighetsbolag SISAB ska genomföra en renovering av skolans ventilationssystem. Arbetet beräknas starta 2017 och för att klara det på ett år behöver hela skolan utrymmas.
Ross-pedagogiken infördes hösten 2003, som ett resultat av stadens försök att göra Tensta gymnasium till en mer attraktiv skola. Modellen hämtades från Ross School i New York och utgår enligt utbildningsförvaltningens egen beskrivning från ett ”holistiskt perspektiv där hörnstenarna är ämnesintegration, elevens välmående, ansvarstagande och framåtriktad omvärldsförståelse både lokalt och globalt”.
Så sent som 2013 skrev förvaltningen i en utvärdering av Ross Tensta-satsningen: ”Den förändringsprocess som Tensta gymnasium genomgått sedan början av 2000-talet är ett exempel på framgångsrik skolutveckling som väckt intresse både nationellt och internationellt”.
Under de första tre åren fick Tensta gymnasium 31 miljoner kronor i extra anslag från Kompetensfonden i Stockholms stad, som var en av parterna i projektet. Pengarna gick bland annat till fortbildning, resor, inköp av datorer och ökade personalkostnader.
Åren därefter fick skolan 50 procent extra i elevpeng, sammanlagt 37 miljoner kronor. Under samma period byggdes skolan om för 32 miljoner kronor för att passa Ross-pedagogiken.
De senaste åren har beloppen varit betydligt lägre. 2014 fick skolan två miljoner kronor och förra året en miljon för att arbeta med konceptet. Pengarna går främst till mindre undervisningsgrupper. Den årliga avgiften till Ross Institute på 10 000 US dollar täcker förutom rätten att använda namnet, även en del material och service när elever och personal besöker Ross School i New York.
Är Ross-konceptet fortfarande en prioriterad satsning i Stockholms stad?
– Det är inte en prioriterad satsning, det är en tänkbar satsning. Men jag vill låta förvaltningen utvärdera om det är den bästa, säger skolborgarrådet Olle Burell.
Vilken är din egen bild?
– Jag tror att det fanns många goda intentioner när man satte igång, men bara det faktum att det nu bara är 0,2 sökande per plats visar att det inte varit någon framgångsfaktor de senaste åren. Det uteblivna söktrycket blir ett bevis på att det är bristande kvalitet.
Är det som händer i Tensta spiken i kistan för Ross-konceptet?
– Det vore fel av mig att göra tummen upp eller ner. Jag vill först ha en saklig utvärdering. Det finns många kritiska synpunkter på Ross-konceptet och det är klart att vi har tagit del av dem, säger Olle Burell.
Torbjörn Tenfält