Dagens fria skolval förvärrar segregationen och måste därför förändras – annars kan skolan inte bli bättre.
Svaret är så självklart att jag egentligen inte ens behöver säga det. Ja, självklart är elevsortering och den medföljande skolsegregationen ett problem. Jag aldrig mött en lärare som hävdat att elevsammansättningen inte spelar någon roll för lärandet och i förlängningen för elevernas resultat. Ändå är det kontroversiellt att diskutera förslag som kan minska skolsegregationen. Genast höjs röster som menar att det är slutet för det fria skolvalet.
Jag tror tvärtom. Genom att jämna ut skillnader och åstadkomma ett mer varierat elevunderlag kan vi värna föräldrarnas och elevernas rätt att välja, bland både kommunala och fristående skolor.
Förra veckan presenterade Lärarförbundet tillsammans med Lärarnas Riksförbund och LO en rapport som visar att friskolornas kösystem spär på den skolsegregation som i huvudsak beror på boendesegregationen. Eleverna i fristående skolor har föräldrar med längre utbildningsbakgrund och ju längre utbildning, desto vanligare är det att det är kö och desto längre är kötiden.
Det innebär att populära friskolor i praktiken inte är tillgängliga för alla elever. Tidiga och aktiva val krävs av föräldrarna — val som alla inte gör, som alla inte gör tillräckligt tidigt, och som ibland inte kan göras om det till exempel handlar om en nyanländ eller nyinflyttad familj.
I praktiken klarar det fria skolvalet inte av att minska segregationen, även om det borde vara möjligt i teorin.
OECD pekar på att en hög koncentration av lågpresterande elever, avsaknad av kvalificerade lärare och (o)tillgängliga resurser är faktorer som ökar risken för en elev att bli lågpresterande. Allt detta hänger förstås ihop. Är det lättare att rekrytera lärare till Danderyd eller Rosengård? Vilken är elevernas viktigaste resurs? (Lärarna så klart.) Att skolsegregationen minskar är en av flera saker som behöver hända för att kunskapsutvecklingen ska kunna vändas.
Hur detta ska gå till finns det inget enkelt svar på. Hela urvalssystemet måste utredas ur ett segregationsperspektiv. Vi behöver ett skolval som alla elever kan delta i och ett regelverk som ger alla samma chans.
»Då är det ju inte ett fritt skolval!« kanske någon invänder. Men det är det i så fall inte i dag heller. Ingen elev har ovillkorlig rätt att komma in på en viss skola. Redan i dag finns urvalskriterier på skolor som har kö: kötid, syskonförtur eller som i kommunala skolor, avstånd till skolan.
Ett annat antagningssystem gör inte det fria skolvalet mindre fritt, det innebär bara andra principer för vilka elever som kan antas. Principer som skulle kunna ge Rayan som flytt från Aleppo och Maja som flyttat från Umeå en verklig chans att gå i den skola de anser passar bäst.
Skolan ska vara likvärdig och kompensatorisk på riktigt — inte bara på pappret. Elevernas nutid och framtid måste sättas före ideologiska käpphästar.