Jag tänker bäst i duschen. Faktum är att jag tänker så bra i de strilande strålarna att jag har tvingats söka vård hos husläkaren för klåda orsakad av uttorkad hy.
Varje dag vid halvsjutiden börjar nämligen min arbetsdag. Det är då jag kliver in i kabinen, vrider på så hett som möjligt, vaknar till och tänker igenom dagen. Vad jag måste komma ihåg. Vem jag ska mejla. Vilka texter jag måste kopiera till eleverna redan före första lektionen eftersom jag inte kommer att hinna det senare.
Jag gör helt enkelt upp ett körschema för dagen under skållningen. Stundom kläcks en ny idé. Ofta faller något på plats. Hur vi ska jobba med satsdelar i en klass eller hur jag ska introducera romantiken. Romantiken som litteraturhistorisk epok alltså. Den andra tänker jag tyvärr inte på i duschen. Om alls.
Alltför länge står jag där, i alltför varmt vatten och beter mig alltför miljöovänligt. Men nödd och tvungen. Väl på jobbet (i bemärkelsen arbetsplatsen) är det nämligen för sent. Då drar dagen i gång och då handlar det om att göra, utföra och verkställa. Skulle en våga sig ut i en ny tankebana hinner en inte långt innan den avbryts av något akut. Min kollega kallar det att bli korsryckt.
De större och friare tankarna kräver dock mer än en morgondusch, hur het och lång den än må vara. Sådana tankar kräver distans. Längre ledighet, tågresor eller promenader, vid hav helst. Ett längre besök hos tandläkaren, i storleksordning rotfyllning, kan ibland fungera.
Problemet med dessa tankar är att de är så svåra att anpassa till verkligheten. De ryms inte i boxen, i schemamodulen eller innanför klassrumsväggarna. Och när en skolnämndsordförande uppmanar kommunens lärare att tänka utanför boxen i samband med nedskärningar i skolbudgeten kan vi inte bli annat än provocerade. Utanför lådan tänker vi redan och det är det som gör det så jobbigt.
Att sluta tänka kan knappast vara ett alternativ. Att sluta tänka är farligt och dessutom uppmanar vi våra elever i parti och minut att reflektera och tänka själva.
Det som saknas är tankepauser under dagen, stunder då de lite mer högtflygande idéerna kan landa och möta verkligheten. »Tänk om« kan bli »vi prövar« och till och med »tänk om« igen. Förmodligen skulle vi kunna släppa några av de många bollar som vi så desperat försöker hålla i luften. Om vi tänkte efter. För att hinna tänka.
Inget av detta säger jag till husläkaren. Jag beskriver bara symptomen och får ett recept på en fet salva och allergitabletter som ska lindra klådan för tillfället.