Mycket mer än gruppernas storlek spelar in för att förskolan ska bli bra, skriver tre forskare vid Göteborgs universitet.
Hur barngruppens storlek påverkar barns rätt till en likvärdig förskola av hög kvalitet är en viktig fråga. Det är också angeläget att diskutera hur antalet barn påverkar förskollärares arbete och förutsättningar att genomföra sitt uppdrag, speciellt som revideringen av läroplanen 2010 ställer tydligare krav. Skolverkets riktmärken för barngrupper ska bidra till att skapa en bra verksamhet för barn.
För barn mellan 1 och 3 år är riktmärket 6 till 12 barn, för barn mellan 4 och 5 år är det 9 till 15 barn. Det är positivt att Skolverket formulerat ett riktmärke i form av olika spann för de yngre respektive äldre barnen. Det speglar frågans komplexitet, att yngre barn har större behov av att vara i en grupp med färre barn och hög personaltäthet.
Att riktmärket är i form av ett spann medför att ansvariga politiker och chefer måste föra en dialog med professionen om kvalitetsfaktorer som arbetslagets utbildning och kompetens, personaltäthet, gruppens sammansättning och förskolans fysiska utrymmen. Viktigt är att ta hänsyn till organisationen av barngrupper.
Hur ska ett riktmärke fungera i praktiken i en grupp som är organiserad i ett storarbetslag med upp till 40—50 barn? Vad kan det betyda att använda sig av de nya ställningstagandena om barngruppens storlek? Vi exemplifierar med två hypotetiska grupper:
Förskola A har 20 barn i 3—5 års ålder. Här arbetar två-tre förskollärare utifrån läroplanens intentioner. De har gedigen kompetens, didaktiskt kunnande och har deltagit i kompetensutveckling relaterat till den reviderade läroplanen. De organiserar under dagen barngruppen i hel grupp, smågrupper och utifrån barnens valda grupper. Schemat är anpassat efter barnens tider, barngruppen är väl sammansatt och lokalerna är ändamålsenliga.
Förskola B har 20 barn i åldern 1—5 år, varav hälften är 3 år eller yngre. Här finns en förskollärare, en barnskötare och en outbildad. Arbetsschemat medför att en person kan vara ensam med många barn på eftermiddagen. Lokalerna är inte ändamålsenliga. Etcetera.
Exempel visar vikten av att relatera antalet barn till arbetslagets kompetens, personaltäthet, barngruppens sammansättning och ålder samt fysisk miljö. I förskola A finns alla förutsättningar för en verksamhet av hög kvalitet. I förskola B behövs stora insatser för att nå dit. Om kvalitetsförutsättningar finns kan det vara fler barn i grupperna, annars behöver gruppen vara mindre.
Förskolan är viktig och rolig och bidrar till att barn utvecklar den värdegrund som samhället och läroplanen vilar på.
Att sänka antalet barn i grupperna är angeläget. Det får dock inte ske på bekostnad av kvaliteten, genom att skapa grupper med färre barn och outbildad personal. Det vore förödande för såväl förskolans uppdrag som professionen. Helt centralt är förskollärares utbildning och kompetens samt villkor för att genomföra förskolans uppdrag och läroplan.
Om målet är att bibehålla en hög kvalitet och ge barn en likvärdig, trygg och lärorik förskola bör det utbildas fler förskollärare och byggas fler permanenta förskolor. Ett förslag skulle kunna vara att skapa fler forskarskolor för förskollärare. Vi vet att det är en god bas för att utveckla yrket och den praktiknära forskningen.