Karriärlärarreformen är knappast någon succé. Nyligen skrev vi om en rapport från Statskontoret där 6 000 lärare har fått tycka till om den. Resultatet: Mer än hälften är ganska eller mycket negativt inställda till reformen. Lika många anser att den bara är till nytta för dem som själva blivit förstelärare eller lektorer samt att det är oklart vad som krävs för att någon ska få en förstelärartjänst.När Lärarnas tidning i detta nummer granskar reformen visar det sig också att många skolhuvudmän inte kan eller vill fylla upp de förstelärartjänster man har möjlighet att inrätta och att många miljoner av statsbidraget som avsatts för reformen sedan 2013 därför inte har använts. Vi visar också att skillnaderna är mycket stora mellan kommunerna när det gäller i vilken utsträckning man utnyttjat de möjligheter reformen ger. Vi utlovar en spännande fortsättning på granskningen av förstelärarreformen i nästa nummer.
I förra numret av Lärarnas tidning publicerade vi en insändare om inkludering i skolan som provocerade många läsare. Vi är glada för att vi fått flera repliker på denna insändare, men dessvärre hann vi inte få med någon i detta nummer. Här kan du dock läsa en längre debattartikel från Riksförbundet Attention om varför vi ska ha inkludering i skolan och vikten av att satsa resurser på, och öka lärarnas kompetens i, frågan.