Tuva Erikssons aspergerdiagnos påverkar livet både i skolan och på fritiden.
Super Mario-perioden, Star wars-perioden, Hunger games-perioden.
Tuva Erikson, 13 år, har alltid gillat fantasivärldar, i spel-, film- och bokform. Hon upplever gärna världarna om och om igen och hon kan alla repliker utantill.
— Jag föredrar när det är väldigt overklighetsbaserat. Och när det är enkelt att skilja på vilka som är goda och vilka som är onda. När det gäller Gollum i »Sagan om ringen« är jag tveksam, han är lite mittemellan.
Mamma och pappa har begränsat skärmtiden och förbjudit vissa spel och sajter. Till exempel »Yandere Simulator«, där spelaren är en japansk skolflicka som, för att komma nära killen hon är kär i, har ihjäl alla som kommer i hennes väg. Inte det bästa sättet att lära sig hur man närmar sig andra för en tjej med asperger, enligt mamma.
— Hon överdriver, säger Tuva som vill börja spela »Counter Strike«.
Tuva föddes tre och en halv månad för tidigt och har en cp-skada av det lättare slaget. Hon bär ortoser, stödstövlar i hårdplast, för att hålla ner hälarna när hon går och det är svårt med finmotoriken. Aspergerdiagnosen (eller autismspektrumtillstånd som det heter numera) fick hon i femman tillsammans med en adhd-diagnos.
I hennes säng ligger ett sexkilostäcke, med kedjor insydda i kanaler och samma funktion som lindningen av spädbarn.
— Jag är expert på att oroa mig och täcket hjälper mig att slappna av. Fast kedjorna är kalla, säger Tuva.
En inställd lektion, en ommöblering i klassrummet, en spontan avstickare under Frankrikesemestern för att pappa vill kolla in en ubåt — det är saker som får Tuva att flippa ur och bli arg.
— En gång gav vår lärare oss ett prov helt oförberett. What?! Jag satt med min penna och bara bröt av den. Han gav mig en tjockare men jag lyckades knäcka den också. Jag måste vara förberedd för att kunna göra något. Nationella proven i sexan var en av de värsta perioderna i mitt liv.
På låg- och mellanstadiet blev Tuva retad. Det blev bättre när hon fick sina diagnoser, medicin och framför allt när hon bytte klass till sjuan. Hon har ett par kompisar som hängt med under åren. Och hon går på scouterna på onsdagar.
— Det är en chans att vara social, som mina föräldrar prackade på mig. Det är svårt att träffa nytt folk när man har asperger — no friends, säger Tuva som gärna kryddar sitt språk med engelska.
Hon gillar inte när lillasyster, 7 år, vill sitta nära i soffan och hon vill helst ha en halvmeter luft mellan sig själv och andra. Känslor är svårt.
— Jag förstår inte riktigt hur jag ska reagera, till exempel om någon är ledsen för att katten har dött. I like to help people — ska jag försöka göra personen glad? Är det någonting jag är rädd för så är det att det ska bli fel.
Att inte förstå det sociala livets oskrivna regler och att inte kunna springa som andra kan, är nog det jobbigaste med hennes funktionshinder. På den positiva sidan finns förmågan att lära sig snabbt och mycket. Hon suger i sig fakta som en svamp, är ett levande uppslagsverk.
Nyligen frågade Tuva sin mamma hur man vet när man är kär. Det finns en som hon kanske är lite förtjust i.
— Utifrån hur jag har tolkat det jag har fått berättat för mig, så är jag nog det.