Trakasserierna normaliseras om skolan inte markerar, varnar expert.
— Det börjar sällan med trakasserier eller våld. Ofta har något brustit långt tidigare, säger Hugo Wester, undervisningsråd på Skolverket och expert på värdegrundsfrågor.
En lärare går genom en korridor i en högstadieskola. Hon hör hur någon ropar »jävla hora« precis när hon passerar, men hon orkar inte ta konflikten där och då. Eleverna är många och hon är ensam i korridoren för tillfället. Dessutom behöver hon skynda sig till klassrummet för att förbereda sin lektion.
Det är så här det kan börja, enligt Hugo Wester.
— Om inte vuxenvärlden reagerar på grovt språk, kan det bli normaliserat, och gradvis kan även hot, trakasserier och våld bli accepterat.
Därför måste skolan arbeta främjande och förebyggande, menar Hugo Wester. Forskning visar att tillitsfulla relationer är nyckeln till lärande och utveckling men också leder till att verbala kränkningar, hot och trakasserier minskar.
Hur kan man komma i gång med ett relationsfrämjande arbete?
— Till att börja med behöver man skapa en arena där man kan prata om de här frågorna. Det kan vara ett stående inslag på lärarkonferenser att diskutera olika scenarion eller fall.
— En idé är att börja längre bort med situationer man läst om för att sedan närma sig den egna verkligheten. Varför inte utgå från fallen här intill och diskutera frågor som: Känner ni igen det här? Vad har vi för erfarenheter? Hur kan vi undvika att något liknande händer på vår skola?
Det är rektorns uppgift att se till att de här frågorna kommer upp på bordet, men lärarna själva kan också initiera sådana diskussioner. En resurs som man sällan tänker på i sammanhanget är elevhälsan på skolan, menar Hugo Wester och hänvisar till skollagens formulering att elevhälsan främst ska vara just främjande och förebyggande.
— De är beteendevetenskapligt utbildade och kan leda samtal i de frågorna.
Ett gott samarbete mellan elevhälsan och lärarna på skolan ger också en god grund för att hjälpa de elever som är i riskzonen. Som i fallet med läraren i korridoren ovan. I en idealsituation hade hon och hennes kolleger redan pratat om hur hon kunde agerat. De hade kanske redan kommit överens med sina kolleger och kuratorn att de skulle turas om att vara gränssättare kring just den här eleven. Då hade det vid det här tillfället räckt med: »Jag hörde vad du sa, men jag är på väg till en lektion just nu så jag hinner inte prata med dig. Jag ber kuratorn återkomma till dig senare i dag.«
Men när det som inte får hända händer, och en elev till exempel ringer och hotar en lärare, hur ska skolan agera då?
— Först bör rektorn höra sig för vad medarbetaren har blivit utsatt för och hur man vill gå vidare. Skyddsombudet bör också kopplas in från början och vara med vid samtalen, säger Hugo Wester.
Finns det en misstanke om brott ska man överväga att polisanmäla händelsen. Även brott på internet, som förtal, hot och ofredande, borde bli prövade oftare än vad som sker i dag, anser Hugo Wester.
— Ibland tror jag att skolan väntar lite för länge, när de egentligen borde passa vidare till polis eller socialtjänst. Om skolan inte visar när gått långt över gränsen, kan det till och med uppfattas som att hot, våld och kränkningar är accepterat.
Anna-Lena Bjarneberg