»Lärare behöver handledning för att kunna möta alla elever.«
Gymnasieläraren och specialpedagogen Helena Wallberg möter ofta frustrerade lärare som undrar hur de ska kunna undervisa alla elever i klasser där många har diagnoser.
— För att kunna möta alla elever behöver lärare professionell handledning och stöd i sitt ledarskap. De behöver avlastas i sin ångest över att alla elever inte beter sig som förväntat eller kommer i mål i sina studier.
Det borde vara lika självklart som att socialarbetare får handledning, anser Helena Wallberg.
— Har man inte svaren själv som lärare så måste man få hjälp och stöd, säger hon.
Helena Wallberg är ständigt på resande fot i Sverige. Hon föreläser, håller workshopar och handleder lärare flera gånger i veckan. När vi träffas, i den sorlande cafémiljön på Vetekatten i Stockholm, kommer hon direkt från ett planeringsmöte inför en konferens.
För snart ett år sedan valde hon, efter drygt 20 år som gymnasielärare och specialpedagog, att lämna undervisningen av elever. Hon ville hitta nya perspektiv och arbeta med skolutveckling på flera håll. Men innan hon slutade på Täby enskilda gymnasium byggde hon och elevhälsan upp elevhälsoarbetet på ett mer förebyggande sätt. Hon startade drop in-verksamhet för lärare. Där kunde de bolla sin oro över en elev eller söka annat stöd av henne. Lärarna fick menyer med anpassningsåtgärder för elever så de visste vad som var tillåtet enligt lagen. Det kunde handla om längre tid på prov, inspelade prov, checklistor.
— En del lärare och även elever tror att det är fusk om elever får enklare anpassningar.
I sin roll som specialpedagog har Helena Wallberg fått ett helikopterperspektiv på skolan. Det har väckt intresset för att arbeta med förändring och utveckling. Hon bloggar flitigt under namnet Specialpedagogen.
— Att undervisa är som att åka bergochdalbana. Det pendlar från att man får massor av energi till att man blir helt dränerad.
Under senare år har hon skrivit böcker om formativ bedömning och hur lärare kan ge återkoppling.
Något som bekymrar henne är hur stort fokus det är på att leta fel och brister i den svenska skolan samtidigt som få fördjupar sig i de verkliga behoven och problemen.
— Vi blandar ofta ihop behov och lösningar. Man börjar i fel ände och tar fram snabba, men ofta ogenomtänkta, lösningar
Ett exempel på en sådan lösning tycker Helena Wallberg är de nya lärarassistenter som regeringen vill satsa på. Hon är tveksam till att det avlastar lärare.
— Man måste ställa sig några frågor. Vad ska dessa lärarassistenter användas till och varför? Vad är det som får lärare att känna sig överlastade? Är det verkligen administrativt arbete, eller något annat?
Helena Wallberg är rädd för att lärarassistenterna blir ytterligare en grupp som arbetar med vissa saker, vid sidan om elevhälsa, antimobbningsteam och skolledning. Och att lärare riskerar att förlora viktiga relationer med eleverna.
— Vi kan inte fortsätta att dela upp elever som om de vore olika kroppsdelar. Vi behöver en helhetssyn där alla i skolan arbetar med ett gemensamt fokus på eleverna.
Lenita Jällhage