Skapa en egen fakultet med egna forskningspengar för lärarutbildningen – precis som andra vetenskapsområden har. Lärarförbundet med flera riktar uppmaningen till regeringen inför höstens forskningsproposition.
Medicin har en. Juridik likaså. Liksom teknik och naturvetenskap. Men inte utbildningsvetenskap/lärarutbildning. Vi talar om en egen fakultet med ansvar för och pengar till forskning och utbildning.
– Jag har jobbat i högskolevärlden i många år men efter det att jag kom in i skolvärlden har jag börjat titta lite mer seriöst på detta. Jag är förvånad över att den största professionen i landet behandlas på annat sätt än andra professioner, säger Lena Adamson, direktör på Skolforskningsinstitutet.
Hon är en av dem som på tisdagens DN Debatt kräver en egen fakultet för lärar- och skolledarutbildningen, med tillhörande forskarutbildning och resurser.
Övriga undertecknare är Anders Arnqvist, ordförande för Lärarförbundets vetenskapliga råd, Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand, Matz Nilsson, ordförande för Sveriges Skolledarförbund, och Håkan Sörman, vd för Sveriges kommuner och landsting.
Kampen för att göra utbildningsvetenskap till ett eget vetenskapsområde och ge lärarutbildningen egna forskningspengar har förts länge. 2001 sa den dåvarande regeringen nej och inrättade istället Utbildningsvetenskapliga kommittén som fördelare av forskningsmedel. Kommittén ger ungefär 150 miljoner om året till utbildningsvetenskaplig forskning. Dessutom har Skolforskningsinstitutet 18 miljoner att fördela.
Detta kan jämföras med den medicinska fakulteten som förfogar över ett basanslag på 10,5 miljarder kronor. Den kliniska forskningen får även pengar genom de så kallade ALF-avtalen som reglerar ersättningen för landstingens kostnader i samband med utbildning av läkare (1,7 miljarder 2014). Dessutom ger Vetenskapsrådet cirka 900 miljoner om året till forskning inom medicin och hälsa.
Hur mycket av högskolornas pengar som går till utbildningsvetenskaplig forskning är det ingen som vet, enligt Lena Adamson..
– Det innebär att vi inte ens kan föra en seriös diskussion om hur mycket mer resurser som kunde vara lämpligt. Vi vet dock att det är långt ifrån några 10,5 miljarder och att det finns enorma behov när det gäller den praktiknära forskningen. Det får vi bevis på i alla kontakter vi har med skolan, säger hon.
Fragmentiseringen gäller även lärarnas fortbildning som inte har någon naturlig hemvist eftersom den inte ingår i lärosätenas basuppdrag.
Forsknings- och högskoleminister Helene Hellmark Knutsson är inte beredd att styra pengar till lärarutbildningen som staten gör till den medicinska fakulteten. Hon hänvisar till lärosätenas autonomi och rätt att bestämma över sin egen organisation.
– Men vi tittar på om ALF-avtalet kan vara en modell för att stärka den praktiknära forskningen och öka kopplingen mellan lärarutbildning och skola. Vi ser nu om vi kan stärka medlen till ett liknande avtal mellan skolhuvudmännen och lärosätena/staten, säger hon.
Karin Lindgren