Hon vill kvotera in nyanlända elever

Lätta på kraven för nyanlända lärare och ge nyanlända elever förtur till populära skolor. Det föreslår regeringens utredare Ebba Östlin.

Tänk bort yxan ur Sankt Botvids högra hand så ser helgonet välkomnande ut där han står med öppna armar på Botkyrkas vapen. Kommunen har tagit emot nya svenskar länge — en anledning till att just Ebba Östlin (S) fick regeringens uppdrag att snabbutreda hur nyanlända lärare och elever ska slussas in i skolan och samhället på bästa sätt.

Utredningsuppdraget har hon utfört samtidigt som hon tagit över ordförandeklubban i kommunstyrelsen. Att hon hunnit beror på att hon sover lite.

— Seriöst, jag har väldigt litet sömnbehov. Men jag vågar inte skicka mejl till folk klockan fem på morgonen längre, då tror de att man är knäpp.

Du vill att nyanlända med arbetslivserfarenhet som lärare/förskollärare, men en annan akademisk utbildning, ska kunna få svensk examen och legg. Är inte det en urholkning av legitimationen?

— Nej, det handlar om att alla länder inte har samma krav på pedagogisk utbildning som vi har i Sverige. Mitt förslag innebär att de nyanlända får läsa in den svenska lärar­utbildningsdelen — ­under förutsättning att det de behöver komplettera ryms inom 150 poäng.

— Jag har skruvat i systemet för att få det mer flexibelt. Det kruxiga med vår nya svenska lärarutbildning är att innehållet är så väldigt låst. Därför behövs det mer och bättre validering.

Botkyrkas lärarbehörighet ligger på plats 285 av 290 i Lärarförbundets ranking av skolkommunerna. Vad betyder dina förslag för din egen kommun?

— Att vi kan använda alla nyanlända med kunskap och erfarenhet från skolan. På nationell nivå kommer vi inte klara av att utbilda de 90 000 lärare som behövs till 2019 så vi behöver göra allt vi kan för att fler elever ska få möta behöriga lärare. Allt annat vore resursslöseri.

Hur många lärare finns det bland de ny­anlända?

— Vi pratar kanske om 7 000—8 000, utifrån Migrationsverkets pilotkartläggningar och uppskattningar.

Diskrimineringsombudsmannen anser att det vore etnisk diskriminering av de nyanlända eleverna att kvotera in dem till översökta friskolor, som du föreslår. Vad säger du om den kritiken?

— Jag är lite förvånad att den kommer från DO. Jag har jobbat mycket med likabehandlingslagen och min standardreplik har alltid varit att vi ibland måste göra olika för att människor ska bli lika behandlade i slut­ändan. Egentligen handlar inte kvoten om elevernas etnicitet utan om att de inte har haft möjlighet att ställa sig i friskolornas kö — eftersom de inte har befunnit sig i landet.

Din kvot om fem procent av platserna ska vara frivillig för friskolorna. Varför då?

— Därför att jag tror att frivillighet är ett bra första steg. Och för att jag har uppfattat att många fristående aktörer verkligen vill ta emot nyanlända. Om det sedan visar sig att ingen använder sig av möjligheten får man gå vidare.

I vilka skolor går Botkyrkas nyanlända?

— Majoriteten går i miljonprogramsskolorna. Eftersom vi har den lagstiftning vi har är det inte alla kommunala skolor som tar emot i dag. Är de fulla har de inte möjlighet.

Det vill du ändra på genom att låta kommunerna frångå närhetsprincipen och placera nyanlända på populära skolor. Men du har fått mothugg för att du äventyrar det fria skolvalet. Kommentar?

— Det kritikerna har svårt med är att det då blir en annan elev som inte får plats. Det verkar nästan som om de inte har förstått att dagens konstruktion med kötid, relativ närhet och syskonförtur innebär ett fritt val främst för elever med välutbildade föräldrar i socioekonomiskt starkare områden. Det är så lätt att det blir politiskt när det handlar om skolvalet.

Botkyrka är en av fyra kommuner som har så kallat aktivt skolval. Vad är det?

— Vi tror på att det finns en tyngd i att föräldrar gör kvalificerade val av skola åt sina barn. Därför informerar vi alla om att de måste välja, och i friskolornas fall ställa sig i kö. Sedan kan vi konstatera att familjer i våra socioekonomiskt starka områden alltid väljer den närmaste skolan. Det är i våra miljonprogramsområden, som Hallunda-Norsborg, som föräldrar i störst utsträckning gör ett aktivt val av något annat.

Gör alla i miljonprogrammen det?

— Nej, klasstillhörigheten slår igenom oavsett om du är ny eller gammal svensk. Det är de välutbildade föräldrarna som vill att deras barn ska gå i ett mer svensktalande sammanhang.

Och alla familjer väljer väl överhuvudtaget inte, även om de »måste«?

— Det finns en liten del som inte väljer och då får de plats där det är ledigt.

Avhoppade lärare, pensionärer och lärarstudenter är också en möjlig undervisningskälla som Ebba Östlin har haft i uppdrag att titta på. Hon har inspirerats av ett utskick där Akademikerförbundet SSR bad avhoppade socialsekreterare att återvända till sitt gamla yrke, med hyfsat resultat.

Kan ett sådant lockrop vara en framgångsväg även för skolan?

— Ja, framför allt om det riktas till lärar­utbildade som lämnat yrket för att jobba med något annat. SCB har uppgifterna i lärar­registret och staten därmed möjligheten att göra att sådant utskick tillsammans med lärarfacken.

Skulle det vara någon morot kopplad till uppmaningen att återvända?

— Jag tänker så här: Det är en väldig lärarbrist och många kommuner är beredda att betala rätt höga löner. Det är inte särskilt känt att våra nyanställda förskollärare i Botkyrka ­ligger någonstans mellan 34 000 och 36 000 kronor i månaden. Jag är fullt medveten om att lönen inte är allt men det kan vara ett skäl som lockar tillbaka folk.

Finns det något kommuner och friskolor kan göra redan nu för de nyanlända, i väntan på att dina förslag – eventuellt – träder i kraft?

— Fristående huvudmän som inte har kö kan, i dialog med kommunerna, ta emot nyanlända till lediga platser. Det är inga problem.