Det var egentligen en slump. Jag ville läsa bild, men det var för få sökande. Så det blev svenska som andraspråk i stället. Jag är så evinnerligt glad över det. Få saker har påverkat mig lika mycket som mina elva år som lärare i Rinkeby.
Att undervisa elever med annat modersmål än svenska utmanar tanken. Ingenting är givet. Man måste hela tiden ligga före och tänka i multipla strukturer. Jag älskar det. När eleverna kommer från 17 olika länder är det som att lösa fem sudokun på samma gång. Hjärnan håller koll på vad som ska anpassas för vem och hur förståelsen ska underlättas och utveckling ske. Det är undervisningens svar på raketforskning.
Precis som med annan träning blir hjärnan förslappad när den inte ständigt utmanas. Jag löser sällan fem sudokun samtidigt nuförtiden. Det är fem år sedan jag lämnade Rinkeby. Även om lärarjobbet är krävande var man än arbetar, så märker jag tydligt att jag tappat min toppform.
Nyligen hoppade jag in och höll ett föredrag för elever med svenska som andraspråk. Läraren i klassen fick hjälpa till några gånger och förklara ord som jag använde. Jag har tappat fingertoppskänslan. Den där automatiska tolken som förr ständigt var inkopplad och gjorde att ordförklaringar bakades in helt naturligt, den fanns inte längre.
Jag undrar vad mer jag har tappat. Jag individualiserar inte lika mycket längre. Det finns inte samma uppenbara behov av att utforma uppgifter på fem olika nivåer, vilket har gjort mig lat. Jag skriver sällan eget material till eleverna. De får i större utsträckning hålla till godo med färdigproducerade texter och arbetsböcker. Det var länge sedan jag använde hemgrupper och basgrupper för att ge eleverna chans att kommunicera i olika konstellationer. Jag har helt klart lagt av mig. Varför då?
Borde inte alla elever må bra av att få explicit och tydlig undervisning? Borde inte alla elever jobba språkutvecklande? Jag skäms lite nu, att jag inte använder mina bästa metoder även på eleverna med svenska som modersmål.
Det händer att jag gör det, men det är långt ifrån självklart som det var förr.
När lärarlegitimationen infördes fick alla som hade svenska för år 1—3 automatiskt behörighet i svenska som andraspråk.
Hur det beslutet fattades kan jag inte för mitt liv förstå. I stället borde vi göra utbildning i andraspråksinlärning obligatorisk. Språkutvecklande arbetssätt borde sitta i varje lärares ryggrad. Inte bara för våra nyanlända elevers skull, utan för att alla elever vinner på en bättre undervisning.