En rad politiska beslut har fattats i Linköping den senaste tiden för att minska skolsegregationen, enligt Jakob Björneke (S), barn och ungdomsnämndens ordförande.
Bland annat har ett helt högstadium flyttats från en skola till en annan. En annan nyordning är att förberedelseklasserna för åk 7—9 har spritts ut på flera högstadieskolor.
— Verkligheten har fått oss att fatta beslut som vi borde fattat för länge sedan, säger Jakob Björneke.
Han välkomnar regeringens utredning och är beredd att släppa det fria skolvalet.
— Man måste våga prata om det. Det fria skolvalet har medfört mycket gott, men också bidragit till segregationen.
Jakob Björneke räds inte negativa föräldrareaktioner om fler nyanlända placeras på skolor där få går idag. Att de flesta högstadieskolor har fått förberedelseklasser har mottagits positivt.
— Jag känner ett starkt stöd. Mitt uppdrag som politiker är att vända skolresultaten och det största hotet jag ser mot det är en ökad segregation.
Även Catharina Rosencrantz, (M), vice ordförande i barn och utbildningsnämnden, tycker att det behövs kraftiga politiska satsningar för att minska segregationen. Hon nämner Linköpings resursmodell som en sådan. Den innebär att kommunen ger högre elevpeng till nyanlända för att skolorna inte ska tveka att ta emot. Men att placera elever mot deras vilja är svårt, enligt Catharina Rosencrantz. Det fria skolvalet ska inte avskaffas utan utvecklas, menar hon.
— Vi behöver jobba med skolvalet så att inte bara de medvetna och högutbildade väljer skola. Jag skulle önska att fler gjorde det.
Att lärares behörighet är lägre i skolor med många nyanlända förvånar politikerna. De har inte uppfattningen att det skulle vara svårare att rekrytera utbildade lärare till skolorna i Ryd, Skäggetorp och Berga. Men om de får sådana signaler är båda beredda på ytterligare satsningar i dessa skolor.
— Vi har redan fler förstelärare på de skolorna. Men vi kan även styra mer lönemässigt och med ytterligare karriärtjänster, säger Catharina Rosencrantz.