Tanken bakom det målrelaterade betygssystemet som infördes 1994—1998 var att i princip alla elever skulle klara G, med extra resurser om så krävdes. Men trots att avståndet mellan ambition och verklighet blivit allt längre har frågan om att mildra eller avskaffa godkäntkravet varit död fram till nu, enligt Magnus Hultén, biträdande professor vid Linköpings universitet.— Jag slås av naiviteten när jag tittar på detta, säger han.
Han är en av fyra forskare som nu undersöker betygsreformerna 1994 och 2011 i det femåriga projektet »Elever på gränsen« som finansieras av Vetenskapsrådet. Fokus ligger på vad gränsen E/F, tidigare G/IG, inneburit för de svagpresterande eleverna. Det är ett område som hittills varit outforskat i Sverige.
Men i USA finns forskning och erfarenhet från utbildningsreformen »No child left behind«. Reformen infördes 2001 för att sätta tryck på skolorna att öka måluppfyllelsen och innebar bland annat en godkäntgräns i stil med Sveriges. Skolor belönades respektive straffades efter hur väl de lyckades få eleverna över denna gräns — som var olika i olika delar av USA eftersom delstaterna själva fick bestämma var ribban skulle ligga.
— I efterhand har man kunnat se att andelen underkända varierat mellan 1 och 80 procent mellan delstaterna. Det visar att vad som är godkänt är ett ganska godtyckligt val, säger Magnus Hultén.
Den amerikanska erfarenheten tyder på att en skarp gräns för godkänt leder till att stora resurser sätts in för en liten grupp elever — de som ligger strax under gränsen. De som befinner sig långt under och de som ligger över satsas det inte på.
— De som ligger sämst till blir dubbla förlorare eftersom både de själva och lärarna förlorar hoppet om dem. Det är så långt till G att det inte känns som någon idé att ens försöka, säger Magnus Hultén.
I USA övergav man på grund av detta »No child left behind« förra året.