Många asylsökande barn som bor med sin familj i Sverige går inte i skolan – trots att de har rätt till det. Ofta hänger det på föräldrarna om barnen hamnar i skolan eller inte.
Förra året kom 70.000 flyktingbarn till Sverige. Cirka hälften var ensamkommande, den andra hälften barn som sökte asyl tillsammans med sina föräldrar eller annan vårdnadshavare.
Tidig skolplacering är en viktig trygghetsfaktor för nyanlända barn, enligt forskningen. Men för många försenas skolplaceringen på grund av långa väntetider i mottagningsprocessen. Det gäller generellt för nyanlända barn i skolåldern. Däremot skiljer sig villkoren åt för ensamkommande flyktingbarn jämfört med de barn som kommer hit med sina föräldrar eller annan vårdnadshavare.
För de ensamkommande finns ett tydlig system för hur mottagandet ska gå till, till exempel att socialtjänsten utser en så kallad god man som ansvarar för att barnen hamnar i skolbänken.
Så är dock inte fallet för de 35.000 barn som flytt till Sverige med sin familj. För dem finns inget motsvarande system.
– Kommunen där familjen ska bo har ansvar för att bereda nyanlända barn möjlighet till utbildning, men det finns en otydlighet och bristande rutiner både vad gäller hur många barn det rör sig om och inskrivning i skolan, säger Karin Zetterqvist Nelson, professor vid Tema Barn vid Linköpings universitet och en av två författare till rapporten ”Nyanlända barn och den svenska mottagningsstrukturen”.
Ansvaret att se till att barnen börjar skolan hamnar istället på vårdnadshavaren, enligt rapporten.
– Och då finns det en godtycklighet om man som förälder inte orkar eller förmår sätta sig in i systemet.
Dessa barn riskerar hamna i en ”parallell värld” och förlora värdefull skoltid, enligt rapportförfattarna.
– Om det finns en frivilligorganisation eller att man lokalt i kommunen har goda rutiner, fungerar det kanske i alla fall. Men det finns inget system och ingen som säkerställer att barnens rättigheter uppfylls, säger hon.
Hur många barn som hamnar utanför har inte ingått i forskarnas uppdrag att undersöka. Men enligt en rapport från Skolinspektionen från 2013 gick cirka 20 procent av asylsökande barn i grundskoleåldern inte i skolan.
Forskningsrapporten från Linköpings universitet har fokuserat på mottagningen i Boden, Laxå, Botkyrka och Malmö under hösten 2015, då systemet var satt under hård press på grund av stor flyktingtillströmning. Situationen synliggjorde flera brister i mottagandet.
När exempelvis Migrationsverket prioriterade att hitta tak över huvudet för de asylsökande familjerna, blev informationen om barnens rätt till skolgång bristfällig. I kommunen där familjen placerades var det oklart vem som ansvarade för att barnen fick information om skolan och faktiskt kom dit. Avsaknaden av tydlig ansvarsfördelning och samverkan mellan myndigheter blev tydlig. För skolgångens del gäller det samarbetet mellan kommunen där flyktingen bor och Migrationsverket.
Samverkan mellan myndigheterär en utmaning som kvarstår vad gäller nyanlända barn i familjer och deras väg in i skolan.
– Samverkan kräver tydlig ansvarsfördelning. Finns inte den riskerar barn falla mellan stolarna, säger Karin Zetterqvist Nelson.
Mats Thorén