En skrivövning hette »Saker jag är stolt över i mitt läraryrke.« Här är resultatet.
»Jag är stoltöver att jag tar mig tid att lyssna och delar skratt med mina elever.«
»Jag är stolt över att jag bryr mig, att jag får med alla och hur hårt jag arbetar för det. Stolt över att jag är envis och störig.«
»Jag är stolt över min relation till barnen, energin, mitt nytänkande och den gnista jag har.«
»Jag är stolt då eleven känner sig stolt. Jag är stolt då jag ser vinsten i barnets blick då hen har lyckats. Jag är stolt över att den tillbakadragna eleven nu ler och pratar med mig.«
»Jag är stolt över att jag inspirerar nya lärare. Och att jag ger barn en sköld för att hantera rasistiska åsikter. Jag är stolt att jag får forma min undervisning och får nya idéer.«
»Jag är stolt över att jag fick ge hemmasittaren en plats i klassrummet igen. Jag är stolt att jag går en meter extra och att jag alltid ger en chans till.«
»Jag är stolt över den mångfald jag presenterar och olika öden jag möter. Jag är stolt över att jag plockar in samtiden i undervisningen och att jag reflekterar.«
»Jag är stolt att jag får mina elever att skratta. Att jag fick just den eleven att tro på sig själv igen. Att jag lotsade dem in i litteraturen. Att jag fick eleven att våga höja sin röst.«
»Jag är stolt över min iver. Jag är stolt över att jag ser, hör och bekräftar varje elev. Att jag fick förtroendet att vara just den trogna och den viktiga i deras liv.«
»Jag är stolt över att jag är kreativ och uppfinningsrik. Och att jag är så bra. Att jag är nyfiken i mötet med eleverna och att jag slåss för min elevgrupp och för alla deras rättigheter. Att jag är mer än good enough och att jag kan koka ihop en fantastisk pedagogisk verksamhet på en knapp budget.«