Det är aldrig för sent att följa sitt hjärta. Det är Marianne Holmgren, 81, ett utmärkt exempel på. Efter 15 år som pensionär är hon nybliven mattelärare på Rönninge gymnasium. – Jag längtade tillbaka till skolan, säger hon.
Bristen på mattelärareär stor och rektorer över hela landet sliter sitt hår för att lösa bemanningen inför läsåret. Men det finns en stor grupp med outnyttjad kompetens som skulle kunna lätta på trycket: nämligen alerta pensionerade pedagoger. En av dem som tagit upp sitt tidigare yrke är Marianne Holmgren, 81 år, från Rönninge.
– Jag känner mig pigg och längtade efter att något meningsfullt att göra. Eftersom jag hade hört att skolorna är i stort behov av mattelärare och att elevernas kunskaper i matematik än mindre än tidigare gick jag in på Rönninge gymnasiums kansli och frågade om de hade något behov av en mattelärare – och det hade de, berättar hon.
Marianne Holmgren gick i pension för mer än 15 år sedan efter att ha arbetat som lärare i närmare 40 år, huvudsakligen på Sjöängsskolan i Älvsjö. Som pensionär drev hon ett företag i hälsobranschen tillsammans med sin man. Efter att maken gått bort kände hon att något saknades.
– När jag och min man startade företaget hade jag annat att tänka på. Men jag har nog saknat skolan och länge funderat på att ta upp undervisningen igen och nu slog jag slog i saken. Ska jag göra det, ska jag göra det nu och inte om fem år, säger hon och skrattar.
Under hösten kommer Marianne att jobba på halvtid som en resurs främst med gymnasieelever som inte fått godkänt i matematik men också med elever som är i behov av särskilt stöd i andra ämnen. Det är en tjänst hon verkligen ser fram emot.
– Det ska bli roligt och spännande – en riktig utmaning. Det behövs mycket hjälp har jag förstått så det känns bara bra, jag har fått väldigt fin kontakt med lärarna på skolan, säger hon.
Rektorn Katarina Sweding är också förväntansfull inför vad skolans nya medarbetare kan bidra med.
– Det ska bli spännande att se hur Marianne hanterar den här utmaningen. Jag hoppas att hon kommer att bli en tillgång med sin erfarenhet och kan bidra till utvecklingen både för elever och kollegiet. En äldre person kan ha en annan inverkan på eleverna, och min uppfattning är att Marianne är väldigt elevtillvänd. Sen vet jag inte om det blir jobbigt för henne att förstå alla förändringar som skett i skolan de senaste 15 åren. Att ta in pensionärer är definitivt ett sätt att lösa lärarbristen, säger hon.
Trots sitt nystartade yrkesliv är Marianne Holmgren inte säker på att pensionerade lärare är rätt väg att gå för att lösa lärarbristen.
– För min egen del är det ett sätt att hjälpa till men jag har en känsla att de som slutade på min tid var så trötta på jobbet inte skulle kunna tänka sig att fortsätta undervisa, men hur det är i dag vet jag inte.
Vad kan du med din långa erfarenhet bidra med?
– Att skapa en förståelse för att även äldre person kan en hel del, den inställningen råder inte riktigt i samhället i dag. Man tar inte vara på den äldre generationen som i andra länder.
Ola Rennstam