Skolorna är dåliga på att hjälpa de elever som har svårt att hänga med i undervisningen. Det visar en granskning från Skolinspektionen. – Det är klart att det är en besvikelse, säger projektledare Ulf Pantzare på Skolinspektionen.
För två år sedan ändrades lagen. Lärare är inte längre skyldiga att upprätta åtgärdsprogram för de elever som bara har behov av stöd av mer tillfällig karaktär. Avsikten är att lätta på lärarnas dokumentationsbörda.
Om en elev riskerar att inte nå kunskapsmålen ska dock skolan anpassa undervisningen efter elevens behov. Denna enklare åtgärd kallas för extra anpassning.
Skolinspektionen har nu gjort en första granskning av hur det har gått med den extra anpassningen. Klasser i årskurs fyra i 15 skolor har granskats.
–Det är ett begränsat urval. Men slutsatserna är entydiga. Det kan därför också ge en fingervisning om hur det ser ut nationellt, säger Ulf Pantzare.
12 av de 15 granskade skolorna gör inte tillräckligt för de elever som behöver lite extra hjälp på traven.
–Ansvaret för den extra anpassningen kan inte lämpas över på lärarna. Det är viktigt att rektorerna tar kontrollen på skolan och ser till att det skapas en dialog mellan lärarna och elevhälsan, speciallärarna och specialpedagogerna.
Vad för slags extra anpassningar behöver eleverna?
–Det handlar mycket om relationen mellan lärare och elev. Läraren bör stanna upp och kolla av att eleven hänger med, man kan sänka tempot i undervisningen eller bryta ner arbetsuppgifterna så att de blir lättare att förstå, ge bekräftelse.
Hur ska läraren klara av extra anpassning när hen har en hel klass att ta hänsyn till?
– Det är därför det måste finnas ett gemensamt ansvar för de här frågorna på hela skolan. Det ska vara naturligt att släppa in speciallärare och specialpedagoger i undervisningen och att få tips om hur man kan arbeta. Det är viktigt att öppna klassrummet.
Stefan Helte