Skillnaden i läsförmåga mellan personer med dyslexi och utan dyslexi består under skoltiden, trots specialpedagogiskt stöd. Det visar en avhandling av Anna Fouganthine vid Stockholms universitet.
Det mest avgörande för hur läs- och skrivinlärningen lyckas är istället elevernas förutsättningar vid skolstarten. Skillnaderna i läsförmåga består sedan eller till och med ökar i vuxen ålder.
– Skolan har en sammanhållande effekt genom undervisning och träning. Men läsförmåga är en färskvara och läsutvecklingen avstannar för många personer med dyslexi efter avslutad skolgång, säger Anna Fouganthine.
Studien visar också att de som vuxit upp med dyslexi haft svårt att få sina problem uppmärksammade i skolan. De har fått bristfälligt specialpedagogiskt stöd. Många har inte fått någon förklaring till sina svårigheter utan fått hantera problemen på egen hand.
Anna Fouganthine tycker att det behövs nationella riktlinjer för hur elever med läs- och skrivsvårigheter ska uppmärksammas och vilka möjliga stöd som finns att tillgå.
– Skolan behöver också gå in tidigt och kompensera för lässvårigheter och specialpedagogiken behöver evidensbasera sina metoder.
Elisabet Rudhe