Män ska inte kvoteras in till förskollärarutbildningen men däremot när de söker jobb. Det är en modell som den nya förskoleministern tror på.
Det har gått exakt fyra veckor sedan Maria Arnholm (FP) tillträdde som jämställdhets- och biträdande utbildningsminister med ansvar för förskolan. Tre debattartiklar, fem kommunbesök och ett par riksdagsdebatter har hon betat av. Plus ett stort antal intervjuer.
Hemmastadd i korridorerna på Drottninggatan 16 i Stockholm är hon redan. I maj förra året utsågs hon till statssekreterare åt Nyamko Sabuni vars uppdrag och kontor hon nu övertagit.
Hon är just hemkommen från ett besök i Umeå med fokus på männen i förskolan. Med ansvar för såväl landets jämställdhetsarbete som förskola är det förstås lockande att se vilka mirakelkurer de använder i Västerbotten. I Umeå är 21 procent av studenterna på förskollärarutbildningen och åtta procent av de anställda inom förskolan män.
Jämfört med landet i övrigt är det höga siffror. På riksnivå ligger andelen män som jobbar i förskolan stadigt på drygt 3 procent. Nyligen gjorde Skolverket en kartläggning om vad som hittills gjorts för att vända trenden. Det är en ganska dyster läsning, inget har egentligen hänt på 40 år.
– Ja, det är dystert. Vi måste fundera en gång till på vad vi kan göra. Men det är inte alldeles lätt att säga vad. På Stöcksjö förskola i Umeå, som jag besökte, är den tydliga faktorn skolledaren. Han kom dit för åtta år sedan med den bestämda uppfattningen att han ville ha hälften män och så har han sett till att blivit så. Men hur reglerar man fram sådant?
Skolverket menar att det behövs en nationell strategi. Vad tycker du?
– Det kan säkert ligga något i det. Jag tror att det behövs ett antal åtgärder. Skolverkets rapport har pekat på några men jag vill återkomma i frågan när jag satt mig in i den bättre.
Hur ställer du dig till kvotering?
– Jag är tveksam till att ge män extra poäng för att de ska komma in på förskollärarutbildningen. Däremot kan man ta vissa hänsyn när man anställer. Så jobbar de i Stöcksjö i Umeå. Om det finns en manlig och en kvinnlig sökande som är jämbördiga så väljer de mannen. Vid en punkt kanske det vänder och de väljer kvinnan.
Varför är det viktigt att män jobbar i förskolan?
– Det är viktigt att pojkar och flickor får möta både det egna och det motsatta könet. Som förebilder och som pedagoger.
Vad vill du satsa på för att alla förskolor ska vara likvärdiga och hålla hög kvalitet?
– Jag tycker att de steg som nyligen är tagna, att förskolan är en egen skolform och har en ny läroplan, är väldigt hoppingivande och bra. Sådana här förändringar går ju inte från en dag till en annan men på några års sikt tror jag att vi kommer att se stora kvalitetsförbättringar till följd av dem.
Hur ser du på att begreppen utbildning, undervisning och lärande nu tagit plats i förskolan?
– Det är mycket bra att lärande tar plats i förskolan. Jag är övertygad om att de nya styrdokumenten kommer att spela en roll.
Ser du någon risk med att de teoretiska inslagen tar över och att verksamheten blir mer »skolifierad«?
– Jag tror inte det. Förskolan har en sådan tydlig, egen pedagogik. Det faktum att vi har återinfört en särskild förskollärarutbildning betonar ytterligare att den pedagogiken kommer att finnas kvar.
Du är inte orolig att barnen går miste om lek, dans och musik?
– När man gör en förändring finns det alltid en risk att pendeln slår över åt något håll. Men eftersom det är en särskild skolform, med en särskild utbildning som bygger på en särskild pedagogik så tror jag den risken är liten.
Det råder brist på förskollärare och många är ensamma med det pedagogiska ansvaret på förskolorna. Vad säger du till dem?
– Det är klart att trycket blir mindre om man är fler. Men så vitt jag vet så finns det en strävan i de allra flesta kommuner att öka antalet förskollärare.
Hur ska det gå till?
– I slutet av förra året fick några lärosäten i uppdrag att öka antalet platser. Dessutom har söktrycket ökat generellt på högskolorna i landet sedan vi införde en särskild förskollärarutbildning igen.
Vad betyder lönen för svårigheterna att rekrytera förskollärare?
– Lönen betyder alltid mycket. När en kvinna i ett traditionellt kvinnligt yrke, exempelvis inom vård och pedagogik, går från en gymnasial utbildning till en akademisk så är löneskillnaden så liten att det krävs ett väldigt stort engagemang för att ta det steget. Det är den verkliga ojämlikheten mellan könen.
Finns det anledning att öronmärka pengar till höjda löner?
– Det kan vara frestande, men jag föredrar att de kommunala arbetsgivarna ser över lönestrukturerna och verkligen uppmuntrar dem som skaffar sig en utbildning.
Förskollärare och barnskötare har en lång tradition av att arbeta i lag och att solidariskt dela på arbetsuppgifterna. På många förskolor är det fortfarande så. Hur ser du på arbetsfördelningen inom förskolan?
– Arbetslaget har en given plats, det är väldigt tydligt formulerat i styrdokumenten.
Förskolläraren har ett ansvar för att det pedagogiska arbetet kommer till stånd men det är arbetslagets ansvar att utföra det. Så, alla har viktiga roller att spela.
Antalet stora barngrupper ökar år från år, även småbarnsgrupperna tenderar att bli större. Håller du med Skolverket om att barngruppernas storlek är en kvalitetsfaktor?
– Självklart är det en kvalitetsfaktor. Det är viktigt att barngrupperna inte är för stora utan att de har en storlek som gör att förskolan kan uppfylla sina mål och åtaganden.
Finns det anledning att reglera barngruppernas storlek?
– Nej.
Varför inte?
– Nationell politik kan inte alltid handla om att vi ska bestämma exakt hur alla ska göra hela vägen. Vi tar vårt ansvar för kvaliteten genom våra styrdokument och genom att följa upp att de följs. Men vi kan inte tala om exakt var gränsen går för antal barn i barngrupperna. Det är ett kommunalt ansvar.