Kommentar: Lärarnas tidnings reporter Stefan Helte om möjligheten till ett samgående mellan lärarfacken
Frispråkigheten från Lärarnas Riksförbunds nyvalda ordförande Åsa Fahlén i förra numret av Lärarnas tidning överraskade många.
Lärarförbundet har länge velat ena alla lärarkategorier i en stor och stark lärarorganisation.
Lärarnas Riksförbund har lika envetet avvisat alla sådana propåer, även om det fanns diskussioner om ett slags utbildningsfederation mellan förbunden några år in på 2000-talet. Sedan dess har motsättningarna och rekryteringskriget trappats upp.
Motsättningarna kan delvis förklaras av djup personlig misstro mellan de tidigare ordförandena Eva-Lis Sirén, Lärarförbundet, och Metta Fjelkner, Lärarnas Riksförbund.
»De där två kunde knappt vistas i samma rum«, säger en person med insyn i förbunden.
Med senare års ordförandeskiften till först Bo Jansson och nu Åsa Fahlén i LR och till Johanna Jaara Åstrand i Lärarförbundet tycks de frusna relationerna ha övergått i töväder.
Och förbunden har redan en hel del gemensamt. De samförhandlar om löner och avtalsvillkor genom Lärarnas Samverkansråd, som bildades redan 1996. De äger Lärarförsäkringar, driver Lärarnas yrkesetiska råd och sitter tillsammans i Lärarfonders samverkansråd.
Men i grunden finns också avgörande sakfrågor som skiljer förbunden åt:
• Lärarförbundet organiserar förskollärare, fritidspedagoger och skolledare. För LR är det en fjäder i hatten att fokusera den fackliga kampen på skolans lärare och att inte ha med medlemmarnas chefer.
• LR driver hårt frågan om ett förnyat statligt huvudmannaskap för skolan, medan Lärarförbundet avvisar det.
• Lärarfacken tillhör två olika fackliga centralorganisationer med skilda historiska traditioner — TCO respektive Saco.
Ingen tror att ett nytt gemensamt lärarförbund är nära förestående. Men den nyvalda LR-ordföranden har med sin öppenhet väckt den känsliga frågan till liv igen. Nu är diskussionen i gång.