Gustav Fridolin: Bättre skolresultat arbetsseger för lärare, rektorer och elever

Vi som jobbar i eller med skolan har inte alltid anledning att vara glada över det som rapporteras. Hetsiga politiska debatter, krisrubriker och befogade beskrivningar av våra högst verkliga problem döljer så lätt allt bra som faktiskt också sker i skolan varje dag. Elever som både trivs och anstränger sig, lärare och rektorer som arbetar hårt, elevhälsa som ger en extra chans till någon som har det tufft, spännande skolutvecklingsarbete i internationell klass. Det är ju också en bild av vår skola.

 

Eftersom detta så lätt hamnar i skymundan finns det anledning att för en kort stund stanna till vid den resultatredovisning som kom i går och visar det hårda arbete som görs. Förra året tog svensk skola mot fler barn från krig och flykt än någonsin i modern tid. Det var en stor utmaning. Nästan lika många elever som det finns i en hel årskull kom och gavs i skolan en plats att börja sitt nya liv. Det fanns de som varnade i högt tonläge för att detta skulle göra skolan sämre. Så blev det inte. Vi fick många nya elever, samtidigt som fler av dem som redan fanns i skolan klarade behörighet till gymnasiet.

 

När resultatet från niornas behörighet redovisades i går såg vi att fler når de grundläggande kunskapskraven i alla grupper – svenskfödda och invandrade – utom bland de som fortfarande är asylsökande och bara fått en mycket kort tid i skola. Det är för tidigt att säga om det är ett trendbrott, men vi vet att det är hårt arbete som ligger bakom, för och med varje elev som når behörigheten. Så det här är inget någon regering ska ta åt sig äran för, det här är en arbetsseger för Sveriges lärare, rektorer och elever.

 

Jag påstås ibland ha lovat"fixa skolan på 100 dagar". Det är såklart trams och handlar om en knasig rubrik som sattes när vi före valet redovisade det arbete som vi ville dra igång under de första dagarna i regering (allt det arbetet är igång, jag kan redovisa hur vi jobbar för att vartenda löfte, från höjda lärarlöner till fler anställda, ska bli verklighet). Men det kanske märkligaste med den skrönan är att jag påstås ha sagt att jag ska "fixa skolan". Ser man på skolan på det sättet bör man inte vara utbildningsminister. För det är inte politiker som "fixar" någonting, det bästa vi kan göra är att anställa fler i skolan, minska lärares byråkrati och öka mandatet för att sätta in särskilt stöd. Då förbättrar vi förutsättningarna för arbetet. Men jobbet görs fortfarande i klassrummet. Det är där man fixar skolan. 

 

Nu tar vi oss an också de som kom sent i grundskoleåren. Med kartläggning, studiependling och gemensamt ansvar över landet ska också de få en ärlig chans. Vi fortsätter vårt arbete för bättre arbetsmiljö för lärare, investeringar i elevhälsa och skolbibliotek, satsningar på skolor och elever som har det tuffast – så trenden verkligen vänder och till slut alla elever får med sig de kunskaper man behöver för livet.