Linus Malmborg spelar rollspel med eleverna för att ge liv åt historieämnet.
Ljudet av klackar från ett par höga stövlar ekar i trapphallen. Det är kommendant Carl Olof Cronstedt som med resoluta steg hastar fram över stengolvet. Ryssland är på väg att inta fästningen Sveaborg och Sverige riskerar att förlora Finland. Kämpa eller kapitulera? Det är dags för krigsråd med officerarna.
Det här är förstås inte helt sant. Bärare av den stiliga uniformen är i själva verket Linus Malmborg, historielärare på St Petri gymnasium i Malmö. Och officerarna som ska delta i förhandlingarna är hans elever som går samhällsprogrammet i klass SA12C.
– Det är många som reagerar när jag kommer utklädd genom korridorerna. De flesta skrattar och tycker att det är roligt. En del till och med skriker som om jag var en rockstjärna – det är häftigt!
Men det ärinte i första hand för att plocka idolpoäng som Linus Malmborg klär ut sig. Han vill väcka elevernas intresse för historia och då är rollspel en bra metod.
För att rollspelet ska fungera måste eleverna vara pålästa så att de kan gå in i sina karaktärer och hitta de rätta argumenten som får berättelsen att avancera framåt. Linus Malmborg har därför berättat om situationen i Europa, om Napoleonkriget, om Sveriges och Englands roller, om Gustav III och hans son Gustav IV.
Eleverna har delats in i grupper och fått tid att slipa på sina åsikter och argument.
– Det hela går ut på att de olika grupperna har olika intressen. Så till rollspelsdagen måste eleverna vara förberedda på hur de ska agera i konflikten, säger Linus Malmborg.
Rykten har cirkulerat sedan i går. Är kommendanten på väg att ge upp eller håller han stången mot ryssarna? Argumentationen går lite trögt i början men så drar det i gång.
– Vi har mycket att förlora, oskyldiga liv riskerar att gå till spillo, säger en av officerarna med släkt i Helsingfors.
– Nej, vi får inte ge efter för de svekfulla ryssarna, kontrar en annan. Leve konungen!
Kommendant Cronstedt ställer sig bakom de svagaste officerarna och markerar allvaret genom att dra lite i sitt svärd. Han vill att de ska skriva under avtalet om vapenvila.
– Ni lyssnar väl inte på rykten? Det är viktigt att vi håller samman, ryter han.
En del elever är vana vid att spela teater. Men eftersom det inte finns några givna repliker kan det ändå vara svårt.
– Det är klart att det var en utmaning att hålla fast vid sin ståndpunkt, särskilt för dem som var tvungna att argumentera mot sin egen övertygelse, säger eleven Elsa Crona.
Förutom att vara ett roligt inslag i undervisningen har rollspelet ytterligare poänger. Just den här händelsen ger tillfälle att diskutera källkritik. Vem sprider rykten i en konflikt, hur går det till och vad vill de få ut av det?
Det blir också naturligt att diskutera vad som hade hänt om historien tagit en annan vändning – så kallade kontrafaktiska frågor – när eleverna har fördjupat sig i ett visst skede.
– I den nya kursplanen för historia betonas historiemedvetandet och kopplingen mellan då, nu och framtid. Att jobba kontrafaktiskt är ett sätt att blicka framåt. Hur hade situationen i Sverige sett ut om Finska kriget fått en annan utgång? Hur hade situationen i världen sett ut om inte Romarriket gått under? säger Linus Malmborg.
Eleven Fanny Persson gillar det inslaget i undervisningen:
– Det är bra med sådana diskussioner där man måste tänka själv och försöka komma fram till vilka konsekvenser ett annat beslut hade lett till, säger hon.
Elsa Crona håller med:
– Jag tycker att jag lärde mig mycket av de diskussionerna. Jag skulle gärna ha rollspel i andra ämnen också, samhällskunskap till exempel. Rollspel passar ju egentligen i alla sammanhang där man ska ha en åsikt.