Skolan mest utsatt för anlagd brand

Brandlarmet tjuter i klassrum och korridorer. Utrymning och uppställning på skolgården. Branden i en papperskorg är snabbt under kontroll och skoldagen kan fortsätta som planerat medan röklukten vädras ut. Alla vet att det snart kommer att brinna igen.

Sådan är situationen på många av landets skolor.

— Det är förödande att varje dag gå till en arbetsplats där det när som helst kan börja brinna. Det är som ett minfält där man aldrig vet om det kan smälla, vilket skapar en otrolig inre stress och oro, säger ­Johanna Pålsson, brandskyddsombud på Lärarförbundet i Göteborg.

De upprepade anlagda skol­bränderna är ett stort arbets­miljöproblem — både för elever och personal. Johanna Pålsson möter frustration över att de också medför att värdefull undervisningstid går förlorad. Tid som måste jobbas igen.

— Det finns ingen lärare som inte har en pressad arbets­situation i dag. Finns det dess­utom en osäkerhet om det kan börja brinna när som helst blir situationen ohållbar. Då är det en tidsfråga innan man får kostsamma sjukskrivningar.

70 procent av landets lärare har varit med om en brand på deras arbetsplats, visar statistik från Brandforsk, Styrelsen för svensk brandforskning. Det är nivåer som ingen annan yrkesgrupp är i närheten av.

— Det finns ingen arbetsplats där det brinner lika ofta på arbetstid som i skolan, det handlar om hundratals anlagda bränder per år. På alla andra arbetsplatser skulle en anlagd brand leda till ett enormt rabalder, säger Björn Björkman på Brandskyddsföreningen, som är knuten till Brandforsk.

Föreningen anser att det finns en uppgivenhet och oroväckande hög acceptans inför bränderna.

— Vi möts många gånger av en överslätande attityd. Skolpersonal uppger att de inte har problem med bränder men när vi frågar vidare visar det sig att det faktiskt brinner då och då. Man tycks se det som något man får räkna med, säger Björn Björkman.

Johanna Pålsson bekräftar Brandskyddsföreningens bild, men konstaterar att det är väldigt varierande hur skolorna jobbar med brandskyddet.

— Jag skulle önska att arbetsgivarna generellt tog de här frågorna på större allvar, att vuxenvärlden visade att det ­råder nolltolerans. Många rektorer vill inte få dåligt rykte och väljer att inte agera fullt ut. Men det handlar ju om att nonchalera en eventuell mordbrand.

Hon betonar hur viktigt det är att personalen inte alltid själv värderar hur allvarlig en incident är utan följer skolans rutiner vid en brand. Händelsen ska anmälas till Arbetsmiljöverket som ett allvarligt tillbud, polis eller sociala myndigheter ska kontaktas och man bör ta hjälp av räddningstjänsten för att få utbildning.

De anlagda bränder som ­redovisas i statistiken i rutan här nedan är bara toppen på ett isberg, enligt Björn Björkman. Många gånger släcks eld­svådan av någon i personalen utan att det blir en räddningsinsats eller att den anmäls till myndigheterna.

— Skolorna vill klara av sina egna problem. Jag har träffat vaktmästare som begärt andningsskydd från arbets­givaren för att kunna släcka alla småbränder. I ett fall handlade det om ett 40-tal på ett halvår, berättar han.

Det finns ett gemensamt mönster på skolor där det brinner. De har ofta brottats med andra problem som skadegörelse, mobbning ­eller småstölder en tid innan branden.

— På skolor där eleverna trivs och blir sedda brinner det inte. Därför är det viktigt att vuxenvärlden vågar se, höra och agera, säger Björn Björkman.