Liberalerna: Fridolin har ännu inte levererat

Det är mycket glädjande att resultatet från niornas behörighet som Skolverket nyligen presenterade visar en mindre men viktig förbättring, även när det gäller de nyanlända. De som verkar i skolan ska hyllas för att ha uppnått detta. Trots den enorma belastningen och den stora utmaning skolan står inför görs det ett fantastiskt jobb i landets skolor.

 

Men samtidigt som vi gläds åt framgångar måste vi konstatera att mer måste göras för att fler ska lära sig mer. Det är förvisso bra att Gustav Fridolin inte längre tar avstånd från de reformer alliansregeringen genomförde. De som nu lämnar grundskolan har som bekant gått i skolan under en period då Liberalerna och alliansen genomförde en lång rad reformer för att stärka skolans kunskapsuppdrag, reformer som Fridolin då ofta högljutt kritiserade. Oppositionspolitikern Fridolin erbjöd istället snabba och enkla lösningar på skolans utmaningar. Som utbildningsminister erbjuder Fridolin nästan inga lösningar alls. Det är påfallande tomt på idéer.

 

Det har nu gått två och ett halvt år sedan Gustav Fridolins berömda 100-dagarsprogram och ännu har inget avgörande hänt. När partiets utbildningspolitiske talesperson, Elisabet Knutsson, i Dagens Samhälle sammanfattade insatserna hittills kunde hon endast räkna upp ökade statliga anslag, inga konkreta propositioner som skulle ändra skolpolitikens inriktning i rödgrön riktning.

 

Det intressanta är nämligen att när den rödgröna regeringen stolt presenterar sin politik för att höja läraryrkets attraktivitet räknar de upp de strategiska reformer som alliansregeringen införde, till exempel höjda löner, lärarlegitimation och införandet av förstelärare. Att regeringen fullföljer dessa reformer tycker jag är mycket bra.

 

Hittills har Fridolin inte presenterat någon proposition som inte haft sin grund i förslag från alliansregeringens tid eller i nya förslag som vi varit eniga om, ofta efter att alliansen tryckt på. Beslutet tidigare i våras om utökade lektioner i matematik är ett exempel på det förra. Beslutet i riksdagen förra veckan om att ge nyanlända en möjlighet att gå i friskolor är ett bra exempel på det senare.

 

Istället för att ta itu med de fallande kunskapsresultaten eller stöket i klassrummet fokuserar regeringen på rent kontraproduktiv verksamhet som att motarbeta friskolor, hindra elevens fria skolval eller förbjuda skolföretagen att göra vinster. Fridolin borde byta fokus och se skolans verkliga problem.

 

Frustrationen hos oss i oppositionenöver bristen på förslag från regeringen har resulterat i att partierna i riksdagen känt sig tvungna att ta initiativet och i flera fall köra över regeringen. De så kallade tillkännagivandena, riksdagens verktyg för att fatta beslut i väntan på regeringens egna förslag, har aldrig varit så många, särskilt på det skolpolitiska området. Här är några exempel:

 

Även om ingen politik ännu levererats, utöver ökade statliga bidrag, kan det finnas skäl att vara orolig för framtiden. Fridolin uttalade nyligen att han vill återinföra skolstyrelser med elevmajoritet som alliansregeringen avskaffade och han vill avskaffa de nationella proven i de lägre åldrarna. Det är förslag från Gustav Fridolin som vi inte tror ökar läraryrkets attraktivitet eller gör att skolan tidigt upptäcker elever som behöver extra stöd och stimulans.