Läroböcker i samhällskunskap är ibland exkluderande mot elever med utländsk bakgrund. Det framgår av en rapport från Forum för levande historia. – En del böcker har en olycklig glidning mellan vi och dom och mellan svenskar och invandrare, säger läromedelsforskaren Anna Johnsson Harrie som presenterade rapporten på Skolforum under tisdagen.
Anna Johnsson Harrie är universitetslektor i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet och har skrivit rapporten för Forum för levande historias räkning. Av hennes granskning av läroböcker i samhällskunskap och historia för årskurserna 7–9 framkommer inte några uttryck för rasism och främlingsfientlighet. Däremot har hon hittat en del tveksamheter.
Begreppen svenskar och invandrare används ofta utan tydliga definitioner om vad begreppen egentligen avser, framför allt i böckerna i samhällskunskap. Diskussionen om svenskar och invandrare glider då lätt över till att handla om ”vi” och ”dom” som två separata kategorier.
– Man kan fundera över hur svenska elever med utländsk bakgrund upplever en sådan text och om de känner att det är en bok som talar till dem, säger Anna Johnsson Harrie.
Läroböckerna uppmärksammar de nationella minoriteterna i blandad men i regel liten omfattning, mer i samhällskunskap än i historia. Böckerna redovisar en politisk utveckling där minoriteterna tidigare diskriminerats och kränkts men numera får sina rättigheter skyddade.
– Men den här förändringen får ingen förklaring. Det blir svårt för eleverna att förstå statens agerande drivit på den förändrade politiken, säger Anna Johnsson Harrie.
Dessutom beskrivs minoriteterna – där samerna får största utrymmet – inte som egna aktörer utan som passiva mottagare av den förändrade politiken. Anna Johnsson Harrie jämför med beskrivningen av kampen för självständighet i Afrika och Asien mot kolonialismen. Där används aktiva begrepp som ”att frigöra sig” och inte bara ”att bli frigivna” i betydligt större utsträckning.
Ingvar Lagerlöf