Arbetsgivarna inom Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är bekymrade över lärarlönelyftets konsekvenser.
— Vi har fått en större grupp missnöjda lärare än vad vi har haft förut, säger avdelningschef Per-Arne Andersson på SKL.
Hans nätverk av skol- och utbildningschefer vittnar om att svensk skola den här hösten har hamnat i ett bekymmersamt läge.
— Den samfällda bedömningen är att lärarlönelyftet har lett till större konvulsioner än vad man är van vid. Vi ser nu ett nytt fenomen — att lärare säger upp sig mitt i terminen för att söka sig till andra arbetsgivare.
SKL har klargjort att regeringen inte bör lägga sig i lönebildningen.
— Vi menar att det kan skapa bekymmer. Enligt den svenska modellen ska lönebildningen skötas av parterna. En del av de effekter vi ser nu kan härledas till den inblandningen.
Per-Arne Andersson pekar på att lärarlönelyftet i ett slag särskiljer lärare med liknande uppdrag.
— Lärarna är inte vana vid så stora skillnader i löneökningar, det brukar inte handla om tusenlappar utan om hundralappar i en glidande skala. För rektorerna är det svåra gränsdragningar att avgöra vem som ska få och inte få pengarna. Därför skapar besluten om löneökningar förstås spänningar.
Många lärare vittnar om att löneökningarna fördelas godtyckligt, att de inte får reda på varför vissa får och inte andra. Ska det vara så?
— Det är viktigt att ha genomtänkta lönesamtal. Där man har det tror jag att det här fungerar. Där man inte har det kan det bli problem.
Borde alla lärare få ett lönesamtal med sin chef med anledning av lärarlönelyftet?
— Det vore förstås bra. Men det kan vara svårt för skolledarna att hinna med ännu ett lönesamtal, utöver det vanliga lönesamtalet och medarbetarsamtalet.