Lärarlönelyftet väcker starka känslor

Regeringen: Tre miljarder kan inte vara ett misslyckande

Varför är så många lärare upprörda tror du?

— Regeringens satsning syftar till att ändra lärarnas lönestruktur. Det har inte lönat sig att ta på sig särskilda arbetsuppgifter ­eller fördjupa sina kunskaper. Den här sammanpressade lönestrukturen vill vi göra något åt. Det innebär stora förändringar och sådana leder förstås till reaktioner.

En del känner sig bortvalda och tappar arbetslusten. Vad säger du till dem?

— Det är en viktig reaktion att ta till sig. Samtidigt ska man veta att staten inte har tagit över ansvaret för varken lönebildningen eller lönesättningen, utan det ligger kvar på kommunen eller friskoleföretaget och den löne­sättande chefen.

Underskattade ni de psykologiska ­reaktionerna på lärarlönelyftet?

— Det är klart att vi ska ta till oss av de känslor som satsningen väcker. Det är bland annat därför jag kallar in de förhandlande parterna för att diskutera hur reformen har genomförts och om vi kan vara tydligare med syftet.

Varför kunde inte skolledarna själva ha fått avgöra hur stora lönepåslagen skulle bli?

— Jag hör ju många rektorer säga: »Om bara vi fick bestämma över de här pengarna, så skulle vi kunna dela ut dem lika till alla.« Men då har man ju inte alls förstått att syftet med statens satsning är att få till stånd en löne­utveckling för lärare över tid och att belöna dem som har tagit på sig extra ansvar men inte fått betalt för detta.

Var lärarfacken med på att löne­påslagen skulle bli så stora?

— Summan satte regeringen, parterna förhandlade fram kriterierna.

När du ser konsekvenserna – är inte lärarlönelyftet ett stort misslyckande?

— Jag kan aldrig se det som ett misslyckande att höja lärarnas löner med tre miljarder kronor. Det är otroligt att en sådan satsning äntligen görs.

Några kommuner har beslutat om lokala lärarlönelyft. Vad tycker du om det?

— Det är jag väldigt positiv till. Vi vill ju att det här ska vara en katalysator för den lokala lönebildningen. Är det fler lärare som uppfyller kriterierna i den statliga satsningen än vad pengarna räcker till måste det till lokala lärar­lönelyft.

Lärarförbundet: Det här är regeringens beslut, inte vårt

Vilka reaktioner har du mött bland lärarna?

— Det finns en glädje över att regeringen gör en unik satsning på lärarna. Men jag möter också enorm frustration och irritation hos dem som inte får del av pengarna. De tycker att deras arbete inte räknas, fast de stämmer in på kriterierna. Det är förödande.

Är du förvånad?

— Jag är inte förvånad över att lärare vet sitt värde och är tydliga med att löneläget måste upp. Däremot är jag förvånad över att så många kommuner inte tar sin del av ansvaret för lärarnas löner.

Lärarlönelyftet splittrar lärarlag och kollegier, sägs det. Håller du med?

— Det är ingen tvekan om att läraruppdraget kräver ett arbetslag, där vi behöver varandras kunskaper. Men det är inte heller någon tvekan om att lärare drar olika stora lass och betyder olika mycket i det lagarbetet över tid.

En av de saker som kritiseras hårdast är att en del av lärarna får tusentals kronor medan de flesta inte får någonting. Vad tycker du om det?

— Man måste se det här som en satsning av många. Vi har en situation där det inte lönar sig tillräckligt att göra ett gott lärararbete och ta sig an de tuffaste pedagogiska utmaningarna. Den typen av strukturproblem har vi velat peka på.

Har du och förbundet misslyckats med att förklara fördelarna med lärar­lönelyftet för medlemmarna?

— Information och samtal kan alltid göras annorlunda och bättre. Men man måste också komma ihåg att det här är regeringens beslut, inte vårt.

Har lärarlönelyftet blivit ett arbets­miljöproblem?

— På många arbetsplatser har det inneburit en jättestor påfrestning för både lärare och skolledare. Det är klart att det får konsekvenser för arbetsmiljön. Avsikten har varit att göra läraryrket mer attraktivt. Men om lärare känner sig nedvärderade och bortprioriterade får det motsatt effekt, då blir det kontraproduktivt.

Finns det något bra med att många lärare är så upprörda?

— Det ligger en styrka i lärarnas ilska och frustration. Kan vi använda den styrkan konstruktivt för att påverka politikerna kommer vi också att få fler kommuner att satsa.