»Status att inte bry sig«

För att få en pojke intresserad av ­matte tog läraren Fredrik Olsson med honom till gymmet.

— Där finns vikter och en massa annat du kan mäta, säger han om sitt pedagogiska grepp som visas i en tv-serie som handlar om hur pojkar klarar sig i dagens skola.

»Skolpojkarna« har just haft premiär i SVT och de medverkande är på väg att bli ­kändisar — särskilt hemma i Karlskoga. I åtta avsnitt följs Fredrik Olsson och hans kolleger när de lotsar fyra pojkar genom nian. Redan efter premiären förra veckan blev det tydligt på Skrantaskolans högstadium vilket genomslag tv har.

— Jag förstår att släkt och vänner tycker att det är kul. Men att så många andra hört av sig är fantastiskt, säger Fredrik Olsson.

Han vill att alla ska få upp ögonen för hur verkligheten ser ut i skolan. Förra läsåret hade han och några kolleger i nians arbetslag tv-teamet i hasorna i stort sett varje dag.

— Hoppas serien, utan att svartmåla, visar att vi har uråldriga resurser. Labbutrustningen är från när skolan byggdes för 50 år sedan.

Varför är det viktigt att lyfta fram pojkarna?

— När jag gick i skolan var det mer okej för killar att jaga betyg och tycka att skolan är viktig. I dag är det status att inte bry sig. På det sättet är det en stor klyfta mellan pojkar och flickor.

Varför är pojkars skolgång ett bra tema i tv?

— Skolan är mer anpassad för flickor. De har mer en plan för vad de ska göra med skolan än vad killarna har. All problematik i skolan behöver lyftas fram. Kan man skapa debatt har dokumentären en viktig funktion.

Fredrik Olsson konstaterar att bruksmentaliteten fortfarande sitter i Skrantaskolans väggar. Förr tog Bofors hand om alla, men nu finns inte längre något bruk där ungdomar som hoppar av skolan kan räkna med jobb. Han ser som sin uppgift att visa killarna att det lönar sig att studera.

— Många spelar dataspel på nätterna och är trötta när de kommer till skolan. Jag försöker använda deras datakunskaper i matematiken. Min strategi är att hitta en öppning in till skolan genom deras intressen.

Fredrik Olsson har sett de fyra första avsnitten och glimtar av det sista. Han tycker att tv-teamet lyckats ganska väl med att fånga hans sätt att vara lärare.

Var det svårt att jobba som vanligt?

— Jag vande mig ganska snabbt, men det beror nog på min bakgrund som musiker och artist. Jag har turnerat landet runt i 20 år och då hade vi ibland filmare som gjorde musik­videos där vi skulle agera. Här fick vi order om att bara vara oss själva.

Fredrik Olsson är uppvuxen i Kristinehamn. Genom att hans band Misconduct byggde sin studio i Karlskoga fick han en anknytning till stan som var användbar när han för tio år sedan började plugga till lärare.

— Skolorna hade mitt turnéschema och så fort jag var hemma frågade de om jag kunde hoppa in som vikarie. När jag fick mitt legg ville jag börja jobba på högstadiet. Det är en väldigt turbulent tid för de unga och jag kan identifiera mig med många — inte minst killarna — som har det jobbigt i skolan.