Pedagogikprofessor Ingrid Pramling Samuelsson betonar vikten av fler faktorer än antalet barn för att en barngrupp ska fungera. Men för små barn är det viktigt att hålla nere antalet personer de ska förhålla sig till under dagen.
Ingrid Pramling Samuelssonär professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, med inriktning mot de tidiga barnaåren och en av författarna till boken »Barngruppens storlek i förskolan«. I boken skildras bland annat hur många olika faktorer inverkar på vad som är en idealstorlek på en barngrupp.
Hon tycker att det allvarligaste resultatet av Lärarnas tidnings och tidningen Förskolans undersökning är de stora småbarnsavdelningarna och att man organiserar sig i storarbetslag när man arbetar med 1—3-åringar.
— Det borde inte få finnas småbarnsavdelningar med mer än 15 barn. Det är helt vansinnigt att ha småbarn i dessa öppna landskap. Små barn måste ha närhet till vuxna, kunna få sitta i knät och sedan ge sig ut på upptäcktsfärd igen. Även om de lär sig leva i dessa storgrupper så är det att lämna små barn åt sitt eget öde, säger hon.
För större barn kan den optimala gruppstorleken variera, enligt Ingrid Pramling Samuelsson.
— Man ska inte stirra sig blind på antalet barn, utan se till kompetensen hos dem som arbetar i gruppen, lokalerna, miljön, vilka barn man har, hur arbetstider för personalen ser ut, hur många timmar barnen är närvarande och vilken tid på dagen.
Det finns bättre sätt att organisera sig på än vad de flesta förskolor gör, enligt Ingrid Pramling Samuelsson. Bland annat handlar det om att den mest utbildade personalen ska finnas på plats när det är som flest barn.
— Förskollärarna borde vara på plats klockan 8—16 när det är som flest barn. Det är inte rimligt att förskollärare ska sitta med ett eller två barn på morgnarna, säger hon.
Lotta Holmström