Vissa dagar känns tyngre än andra. Gång på gång det här året har nyhetsrapporteringen gjort mig förtvivlad över människors val i livet. Val som innebär fler murar, fler förbud, större avstånd mellan människor. Mitt i en tillvaro på en jord som behöver samarbete för att motverka att djurarter dör ut och isar smälter. Vissa dagar känns det som om hela världen gått och blivit tokig.
Sådana dagar är det extra skönt att vara lärare. Att få komma till sin klass med 25 individer som jag faktiskt har möjlighet att påverka. De här 25 eleverna kan jag ge trygghet, mod och kunskap nog att förändra världen till en bättre plats. När nyhetssidor och medieflöden fylls av förtvivlade röster av maktlöshet inför galenskapen, finns det inget bättre än att i mitt klassrum få möta morgondagens vuxna. Det ger mig hopp om livet och framtiden.
Jag kan inte tänka mig ett mer konkret sätt att påverka samhället på, än att jobba som lärare. Det kanske inte känns så varje dag, inte när det blåser iskalla vindar på skolgården under rastvakten och du vet att du borde ha kommit längre med den där högen med orättade prov. När inkorgen är full av mejl som måste besvaras. När åtgärds program ska skrivas och rektorn mitt i allt vill skicka dig på en obegriplig fortbildning. Då är det lätt att drömma sig bort till andra yrken. »Tänk vad lyxigt att få sortera post«, sa en kollega en sådan dag, när allt kändes övermäktigt och tungt. »Ja, eller att få sitta i kassan på Konsum«, sa en annan som just då mest av allt ville komma bort från den ständiga »ta med sig jobbet hem«-känslan.
Jag fick en vänförfrågan på Facebook från en gammal elev. En elev som jag suttit i många långa samtal med föräldrarna om. En elev som stretade åt alla håll och inte ville finna sig i skolans form. Oj vad vi bråkade. Och oj vad jag tyckte om den lilla stretande varelsen. Hon kände kärleken genom mitt grälande. »Tack för att du brydde dig om mig«, skrev hon nu. I dag jobbar hon som coach. Hon lägger upp inspirationsfilmer med visdomsord på sin Facebooksida. Jag blir rörd av att se henne. Som vuxen kvinna har hon hittat ett sätt att kanalisera sin energi till att hjälpa andra.
Efter 18 år i yrket vet jag vilken skillnad jag gör som lärare. Mitt tjat och gnat och min envisa tro på att mina elever kan utvecklas och lära sig mer och bli bra vuxna har i flera fall lyckats. Det jag sa till en tolvåring när jag var 23, sitter kvar som något fint hos en vuxen i dag. Det är ganska så mäktigt. Hur många andra har den lyxen i sin vardag? Att verkligen kunna göra skillnad och förändra världen till det bättre.
Vissa dagar är jobbigare än andra, då hoppas jag att du också kan hitta energin hos dina elever.
Karin Nygårds Lärare i digitalkunskap, Sjöstadsskolan i Stockholm