Andelen femteklassare som får stödundervisning har halverats sedan början av 1990-talet, visar nya siffror från Statistiska centralbyrån.
Den elev som ligger i riskzonen för att inte nå målen ska få stöd, står det i skollagen. Det kan betyda extra anpassningar i klassrummet som individuellt utformat schema, hjälp med att förstå instruktioner eller anpassade läromedel. Om det inte fungerar ska eleven få ett åtgärdsprogram och särskilt stöd.
Men andelen elever som får sådant stöd har minskat, visar SCB:s undersökning. Bland dem som går i årskurs 5 har nu runt var tionde någon form av stödundervisning. I början av 1990-talet var det omkring var femte.
– Man kan lugnt räkna med att fler elever skulle ha haft stöd och det är ett problem som skolan brottas med. Men vad de här siffrorna står för är egentligen svårt att säga eftersom de bara mäter antal och inte kvalitet, säger Lennart Rådbrink, rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Ungefär 5 procent av de undersökta femteklassarna vars föräldrar har eftergymnasial utbildning fick stödundervisning eller hade åtgärdsprogram upprättade. Bland dem med enbart en eller ingen högskoleutbildad förälder var andelen 10 procent.
– Av Pisaresultatet såg vi nu att skillnaden elevgrupper emellan har ökat. Skolan måste jobba bättre med det kompensatoriska uppdraget och göra mer skillnad för de barn som inte har samma förutsättningar som andra, säger Lennart Rådbrink.
Linus Hellerstedt