Lotta arbetar som lärare på en grundskola i södra Sverige. För snart ett år sedan blev hon sjukskriven för utmattningssyndrom. Ändå skulle hon ordna vikarier och skriva omdömen. Här är hennes berättelse.
"En dag förra våren satte jag mig ner och började grina för att kopieringsmaskinen var trasig. Jag hade mått dåligt ett tag men plötsligt brakade allting.
Dagen efter var jag tillbaka i skolan och berättade att jag var sjuk och tänkte gå hem igen. Men först ville jag skriva en översiktlig planering och lägga fram böcker åt den eventuelle vikarien. Jag blev ordentligt ifrågasatt för att jag inte också ordnade en vikarie åt mig.
Jag var hemma en vecka först och blev sedan sjukskriven drygt en månad av läkare. Jag hade flera klassiska symtom på stress med klåda över hela kroppen och förlorad mens. Jag kunde inte sova, inget var roligt längre och jag grät för ingenting.
Ändå förväntades jag vara nåbar hela tiden och kontaktades ständigt av både skolan och föräldrar. Jag blev ombedd att skriva omdömen, men det vägrade jag. Till slut sa jag ifrån på skarpen till skolan att de skulle sluta ringa och först då kunde jag koppla av. Även om de gick med på det var det uppenbart att det inte var vad de vill höra.
Jag hade ändå tur och mådde efter en månad så bra att jag kunde börja jobba igen. Men då skulle jag inte bara undervisa som vanligt, jag var också tvungen att ta tag i allt jobb som blivit liggande under sjuskrivningen.
Jag hade en tjock bunt med orättade prov som väntade och skulle också hålla i utvecklingssamtal som inte blivit av. Det var oerhört stressande att tänka på men tack vare företagshälsans förslag slapp jag undervisa den första tiden och kunde komma i kapp. Men den lösningen sågs inte med så blida ögon av skolledningen.
Nu när jag är tillbaka har inget förändrats, det finns fortfarande ingen beredskap alls för att ta hand om frånvaro. Det borde finnas vikarier som får logga in i datasystemet, skriva in närvaro, skriva omdömen och sätta betyg. Men så funkar det tyvärr inte. Det här är en organisationsfråga som rektorn borde ha ansvar för.
Jag är hemma med sjuka barn ibland och då händer samma sak. Jag skulle tro att jag då arbetar på 20 procent. En gång när jag vabbade blev jag ombedd att skriva omdömen. Jag ansåg att jag inte skulle få löneavdrag för den tiden, och det var mycket om och men innan jag fick igenom det.
Vi lärare är så lojala, men jag undrar mot vem. Vi tror att vi är lojala mot eleverna och kollegerna men egentligen är det mot den kommunala ekonomin. Eller inte ens det eftersom det i längden blir dyrare för kommunen med lärare som är långtidssjukskrivna. När man märker att alla andra jobbar när de är sjukskrivna eller vabbar blir det svårt att vara kärringen mot strömmen, man får kritik om man säger ifrån.
Jag har ändå blivit bättre på att säga nej, och helt enkelt låta det gå åt skogen om det krävs. Tyvärr har jag skalat bort så mycket i min undervisning att jag inte längre kan stå för den. Det känns hemskt, men jag har gjort det för att överleva.
De senaste åren har det blivit mycket värre med all dokumentation och administration. Nu vet jag inte om jag ska fortsätta som lärare. Jag älskar att undervisa men om man inte får bättre förutsättningar är det inte värt det.
Lotta heter egentligen något annat.
Ingvar Lagerlöf