Helena är sjukskriven för utmattningsdepression. Trots att hon i början knappt kunde tänka klart lade rektorn på henne flera arbetsuppgifter. — Känslan av att vara jagad finns där hela tiden, säger hon.
Helena, som egentligen heter något annat, hade förstått länge att hon egentligen inte orkade med sin arbetsbörda, men först efter att ha gråtit på vägen till och från jobbet under en hel vecka stannade hon hemma och gick till läkaren.
— Jag mådde riktigt dåligt och kände mig helt förstörd, berättar hon.
Allt hon ville var att stänga av jobbet, men det var inte så lätt. Rektorn hörde av sig flera gånger och ville bland annat att Helena skulle ta fram sin dokumentation inför betygsättningen.
Någon sådan fanns inte eftersom det var en av de arbetsuppgifter Helena inte hade mäktat med och bett om hjälp med innan hon blev sjukskriven.
— Jag svarade att jag mådde dåligt av att tänka på jobbet. Det hjälpte inte eftersom rektorn ändå ville ha ett möte om betygen.
Helena har känt sig som en börda för sina kolleger som har fått ta hand om hennes mentorselever och utvecklingssamtal under sjukskrivningen.
— Jag vill inte känna mig så personligt ansvarig för allt som händer i skolan. Allt ska inte behöva hänga på mig, säger hon.
Helena har inte räknat efter hur mycket hon har arbetat när hon har varit sjuk tidigare eller hemma för vård av barn, men det är en hel del. Att hon skulle få vanlig lön för detta arbete har inte varit aktuellt.
— Nej, så är det bara. Man får höra att det får man räkna in i förtroendearbetstiden. Det finns alltid lite extra tid att klämma in där. Vi lärare kan aldrig säga nej.
Ingvar Lagerlöf