Att många elever börjar gymnasiet med för dåliga kunskaper i matematik beror till viss del på den svaga kopplingen mellan skolformerna. Matematiklärarna i grundskolan och gymnasiet samarbetar inte tillräckligt för att knyta ihop undervisningen mellan stadierna.
Det konstaterar forskningsinstitutet Ifous i rapporten ”Lämna över och ta emot – elevers matematikkunnande när de börjar gymnasieskolan”.
– Det behövs kontinuitet i elevens matematikutbildning, och den har vi alla ett gemensamt ansvar för, säger Anette Jahnke, projektledare på Ifous och en av rapportförfattarna.
När rapporten diskuterades vid ett seminarium i Stockholm var utgångspunkten Ifous analys av ett diagnostiskt matteprov, som under de senaste sex åren gjorts av cirka 30.000 elever i Stockholms stad. Eleverna gör provet under sina första dagar på gymnasiet.
Resultaten har legat på samma nivå sedan 2011. Eleverna har i genomsnitt klarat 21-23 poäng av 43. Förra året gick det lite bättre då snittet steg till 24 poäng.
Efter en analys av provresultaten slår Ifous fast att matematiklärarna måste arbeta mer med att kombinera begrepp från olika områden inom matteundervisningen. De uppgifter eleverna har svårast för i provet innehåller ofta flera begrepp.
Eleverna behöver också öva mer på att skriftligt förklara hur de resonerar när de löser en uppgift.
– De behöver träna på att använda och kommunicera resonemang, framhöll Verner Gerholm, forskare i matematikdidaktik, gymnasielärare i Nacka och knuten till Ifous.
Problemlösning hör också till det lärarna behöver fokusera på, liksom att se till att eleverna upprätthåller de mattekunskaper de tar till sig.
Per Berggren, ordförande för Sveriges Matematiklärarförening (SMaL), var en av flera som pekade på behovet av kontinuitet i undervisningen. I ett samtal med Lärarnas Tidning efter seminariet tog han språkundervisningen som exempel på ett ämne där lärarna lyckas bra med att få de olika momenten att hänga samman i en obruten kedja.
– I språkundervisningen möter eleverna lärare som säger att vi ska börja med att läsa det här stycket, sedan titta på de glosor som hör till stycket, jobba i en activity book och därefter skriva en liten dialog.
De olika momenten utvecklar tillsammans elevernas förmåga att läsa, skriva och förstå språkets uppbyggnad. På samma sätt kan matematiklärare jobba för att öka elevernas förståelse för problemlösning och andra delar av matematiken.
Matematiklärarföreningen kan spela en viktig roll i att skapa mötesplatser för lärare från både grundskolan och gymnasiet, betonade Per Berggren. Sedan kommunerna dragit ner på antalet lokala matematikutvecklare behövs en ny kraft för att stötta lärarna och sprida erfarenheter av bra arbetsmetoder.
Är mattelärarna för mycket ensamvargar?
– Jämfört med många andra yrkesgrupper är jag rädd att det faktiskt är så. Samtidigt har de allra flesta gått igenom matematiklyftet. Där har man fått brottas med svåra pedagogiska frågor och tankar kring kunskap och lärande och insett att det varit givande, sade Per Berggren.
Under seminariet sattes lärarnas egna ämneskunskaper på prov då några av uppgifterna i det senaste provet redovisades. Bland annat detta exempel på problemlösning:
”Sofia är på stranden och badar. Hon köper en hamburgare för en tredjedel av sina pengar och sedan köper hon glass för 30 kronor. Efter det har hon hälften av sina pengar kvar. Hur många kronor tog Sofia med sig? (Se rätt svar efter artikeln).
Uppgiften är formulerad så att eleverna kan se olika sätt att lösa den på. De som valde att använda en ekvation fick i många fall problem, medan det i allmänhet gick lättare för de elever som istället valde att resonera sig fram till en lösning.
– Det är viktigt att läraren presenterar flera olika lösningsstrategier så att eleverna blir medvetna om att det inte bara finns en väg till lösningen, sade Verner Gerholm.
(rätt svar: 180 kr)