
Foto: Susanne Lindholm
”Vem är det som skriver så?”
Skalman frågar den gråtande Lille Skutt, som läst på nätet att Bamse inte blir stark av dunderhonung längre.
— Ett skitsmart grepp att utgå från barnens populärkulturella intressen, tycker Ulla-Karin Lundgren Öhman om Bamse-redaktionens metod att lära de unga läsarna källkritik genom en seriestrip med de älskade figurerna (Bamse nr 2/17).
Redan ettåringarna vet vad en smart device är.
Ulla-Karin Lundgren Öhman är mediepedagog på Piteås resurscentrum för IT- och mediepedagogik och leder projektet Lekmit som under sex år har kompetensutvecklat en stor del av förskollärarna i kommunen. Under ett år får deltagande förskolor besök av en mediepedagog två timmar per vecka. Syftet är att de ska upptäcka hur IT och digitala medier kan användas för att väcka barnens lust att utforska sin omvärld, skapa kreativt och tänka kritiskt.
Barnen gör väldigt mycket film för sin egen målgrupp om saker som ligger nära dem själva — ett par minuter långa spelfilmer, dokumentärer och animationer som får rafflande titlar som ”Den bortsprungna hästen” eller ”Gubben och motorcykeln”.
Personligt
Ulla-Karin Lundgren Öhman
Ålder: 49.
Gör: Mediepedagog. Förskollärare i botten.
Familj: Man och två vuxna döttrar.
Fritid: Mindfulness och ayurveda i eget företag.
— Att göra egna filmer är demokrati och yttrandefrihet för de små, säger Ulla-Karin Lundgren Öhman.
Små var ordet. Kan man verkligen lära ut källkritik till 1—5-åringar? Ja, det kan man, om man med källkritik menar ett förhållningssätt snarare än ett ämne.
— Det handlar om att medvetandegöra dem på olika sätt och att lära dem att ställa frågor. Vad är det där för en bild jag har googlat fram? Vem berättar det här för mig på Youtube? Är det sant? De ska få med sig de här frågorna från tidig ålder.
Medvetandegörandet går bäst när barnen får använda kroppen. Ulla-Karin Lundgren Öhman tipsar om ”Barnen i lådan”, ett roligt filmtrick som man kan låta dem genomskåda.
Då provar de först att kliva i en kartong som bara har plats för ett barn åt gången. Därefter filmar de när en kompis kliver i. De får sätta på paus när kompisen går ur, filma när nästa kliver i och så vidare. Sedan tittar de på filmen. Lådan bara fylls på med barn efter barn. Hur är det möjligt?

— De är ofta väldigt frågande först, trots att de varit med och gjort det fysiskt. Någon säger ”det bara går”. Det krävs ett resonemang för att komma fram till att filmsekvensen hänger ihop med att de inte filmade när de klev ur lådan. Så småningom inser de att om vi på förskolan kan göra så här kanske det vi ser på tv och nätet inte heller alltid är sant.
I dag surfar barn och kollar på Youtube och Barnkanalen på sina paddor från det de är riktigt små. Det visar Medierådets årliga undersökning ”Småungar och medier”.
— Redan ettåringarna vet vad en smart device är. De allra flesta har dem i någon form hemma och reflexen att bläddra på skärmen finns där. Det är därför det är så viktigt att vi får in det källkritiska förhållningssättet redan i förskolan, säger Ulla-Karin Lundgren Öhman.
”Skriv att Bamse aldrig borstar tänderna!” Seriestrippen om internet och källkritik avslutas med att sorkarna sprider ett nytt rykte. Fast den här gången är nog Lille Skutt inte lika lättlurad.