– Det går inte att skala upp till att gälla all VFU. Det har vi inte resurser till, säger Clas Hättestrand, prorektor på Stockholms universitet.
Stockholms universitet startade sin försöksverksamhet med särskilt utvalda VFU-skolor i liten skala redan 2010, tillsammans med Stockholm och kranskommunerna. Försöket utökades 2012 och avslutades 2016. Det ingick inte i det statliga försöket med övningsskolor, som påbörjades hösten 2014, men har fått statliga medel.
För de utvalda skolorna, studenterna och för universitetet finns det många fördelar med att samla studenter på några få skolor. Den största vinsten enligt utvärderingen är att kvaliteten på den verksamhetsförlagda utbildningen höjs, berättar prorektor Clas Hättestrand. Förutom att studenterna får möta och diskutera med andra studenter under praktiken så gynnar det generellt de pedagogiska samtalen på övningssskolorna. Dessutom blir verksamheten mer förutsägbar och administrationen effektivare när studenterna koncentreras till få skolor och man kan ge handledarna utbildning ute på skolorna.
Riktigt lika positivt är det kanske inte för huvudmännen, eftersom en del av deras skolor hamnat utanför försöket.
– Man väljer ut några skolor, medan andra inte blir valda. Det är klart att det ligger en problematik i det.
Utvärderingen pekade också på att studenterna kan behöva prova på många olika typer av skolmiljöer, inte bara en övningsskola, enligt Clas Hättestrand.
– Men det finns nog möjlighet att lösa på olika sätt, säger han.
Det främsta problemet är att övningsskolorna är alltför resurskrävande. Modellen kräver en större närvaro från universitetet i skolan, och de resurserna finns inte. Clas Hättestrand beklagar att man inte kan införa särskilda VFU-skolor för all verksamhetsförlags utbildning.
– Nu får vi börja arbeta på en variant som kan vara mer beständig. Ett exempel kanske kan vara att arbeta mer med noder, där övningsskolorna samarbetar med närliggande skolor.