I december 2016 presenterades den senaste Pisa-rapporten som visade på ett uppsving för de svenska skolresultaten. Nu, ett par månader senare, släpper OECD ytterligare en del i Pisarapporten, denna gång koncentrerad på elevers välbefinnande.
Bland annat har eleverna svarat på hur pass stor tillhörighet de känner i skolan. Där har resultaten försämrats sedan 2003 i OECD-länderna, och i Sverige har försämringen varit större än snittet. Var femte elev känner sig utanför i skolan.
Man behöver undersöka varför det har blivit så, enligt Hugo Wester, undervisningsråd på Skolverket.
– Det kan se olika ut på olika skolor, säger han.
Han berättar att det går att se ett samband: om en elev trivs i skolan får den bättre resultat. I höstas kom Pisas rapport om skolresultat där det fanns en positiv vändning i Sverige.
– Resultaten hade kanske blivit ännu bättre om det inte skett en försämring av hur eleverna har det i skolan.
Även mobbning tas upp i rapporten. Var sjätte elev – 17,9 procent – har svarat ja på frågan om de har utsatts för någon form av mobbning ”minst ett par gånger i månaden”. Detta är något under det redovisade OECD-snittet (18,7 procent).
Där verkar utvecklingen ha legat ganska still de senaste decennierna, enligt Hugo Wester.
– Det beror också på hur frågorna är ställda och hur benägna eleverna är att svara.
Samtidigt har det kommit fler definitioner om vad som räknas som mobbning, en ökad lagstiftning och en aktiv samhällsdebatt om mobbning.
– Det kan ha skapat en medvetenhet hos elever, att de svarar mer ärligt på frågorna nu, säger Hugo Wester.
När det gäller pojkar (17,8 procent) respektive flickor (18,1 procent), visar undersökningen inte på någon större skillnad, däremot märks en skillnad när det gäller socioekonomiskt gynnade respektive missgynnade elever.
I den förstnämnda kategorin svarar 16 procent ja om de mobbats ”ett par gånger i månaden” alternativt ”en gång i veckan eller mer”. När det gäller socioekonomiskt missgynnade elever stiger siffran till 20 procent av de tillfrågade.
– Även tidigare forskning tyder på det. Det är viktigt för skolan att jobba med likvärdighet.
Han återkommer till kopplingen mellan värdegrund, trivsel och skolresultat, och betonar att skollagen är tydlig: det är skolans ansvar att arbeta mot kränkande behandling.
– Ofta handlar kränkningar om uppfattningar om ”normalt” och ”avvikande”.
Därför behöver skolorna göra egna kartläggningar av hur det ser ut och jobba med frågorna i stora grupper, anser han, för att skapa ett tillitsfullt klimat.
– Att man möter varandras blickar, att eleverna kan känna att de kan räcka upp handen, att man motverkar grovt språk och rasism. Och det är ett arbete som måste pågå förebyggande, långt innan någon blir utsatt.