Två av tre kommuner och friskolor saknar rutiner för att följa upp om elever får sin garanterade undervisningstid i grundskolan. Alla elever får det inte. Det visar en ny rapport från Skolverket. Nu vill regeringen dela upp timplanen och slå fast hur många lektionstimmarna ska vara i varje ämne på låg-, mellan- och högstadiet.
6665 undervisningstimmar. Det ska varje elev få under sin grundskoletid enligt skollagen. I den nationella timplanen står hur mycket som ska vikas åt varje ämne totalt under de nio läsåren men inte hur många timmar det ska vara i de olika årskurserna. So- och no-ämnena har varsin klumpsumma.
Den nya rapporten ”Att fånga undervisningstiden med målen i fokus” har undersökt hur det är med efterlevnaden av timplanen i kommuner och friskolor.
– Vi kan inte säga hur många elever som inte får sin garanterade undervisningstid. Alla får det inte, säger Ann Frisell Ellburg, undervisningsråd på Skolverket och projektledare för rapporten.
Anledningenär att det saknas rutiner för uppföljning. Studien bygger på enkätsvar från 250 kommuner och friskolor och 64 procent uppger att de inte har några skrivna rutiner.
När det gäller schemaläggningen följer skolorna som regel den nationella timplanen. Men hur undervisningstiden sedan faktiskt ser ut är en annan sak. Skolvardagen är full av schemabrytande aktiviteter och oplanerade händelser som det kan vara svårt att kompensera för.
– I en skola nådde över hälften av eleverna inte kunskapskraven i spanska eftersom det var svårt att hitta vikarie just i det ämnet när läraren var långtidssjukskriven, säger Ann Frisell Ellburg.
När skolorna måste prioritera sätter de hellre in vikarier i de lägre årskurserna än i de högre. De intervjuade lärarna tenderar att ge mer undervisningstid till elever som riskerar att inte nå målen än till elever som skulle kunna lyfta sig från B- till A-nivån.
– Lärarna lägger sig vinn om att leva upp till lagens krav. Men eftersom skolvardagen ser ut som den gör fokuserar de mer på målen än undervisningstiden – trots att båda ska uppnås, säger Ann Frisell Ellburg.
Det största problemet är när elever byter skola, oftast mellan årskurs 5 och 6. Få rektorer följer den förordning som säger att den avlämnande skolan ska skriva ett avgångsintyg där det står hur många undervisningstimmar eleven har erbjudits. Följden kan bli mindre undervisningstid i ett eller flera ämnen, eleven kanske till och med tappar ett helt ämne. Eller så riskerar hon eller han att läsa olika moment två gånger.
– Det gäller, att döma av intervjuerna, framför allt i so- och no-blocken, säger Ann Frisell Ellburg.
Utbildningsminister Jan Björklund meddelade dagen innan Skolverktes rapport kom att regeringen vill dela upp timplanen på lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet för att göra det lättare att kontrollera att eleverna får sin garanterade undervisningstid. Skolverket ska få i uppdrag att föreslå hur många lektionstimmar som ska ges i varje ämne på varje stadium.
Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén tycker att detta är olyckligt.
– Det blir en mer fyrkantig skola om man låser in timmar i olika stadier. Den garanterade undervisningstiden ska inte ruckas på men vi föredrar att ge Skolinspektionen mer muskler att ta itu med skolor som inte sköter sig, säger hon.
Karin Lindgren